Så nära...<3
För alltid och för evigt, i vått och i torrt... PIC in da house.
Jag är trött idag. Vansinnigt trött. Jag är så trött att jag med lätthet hade kunnat sjunka ner pannan på tangentbordet och ta mig en powernap... Ingen energi, ingen ork och ingen lust. Som om min kropp och mitt sinne har inställt sig på dvala. Men jag ska orka, jag ska pigga upp mig själv och kämpa på. För imorgon är den stora dagen. Och jag längtar så.
Tvåsamhet. Helt fantastiskt underbart. Som ett fyrverkeri i kroppen av känslor.
Jag tänker nu gå på dagens media eftersom det är en viktig sak.
Nytt besked. Nu får de INTE bo ihop.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7004545.ab
Varför får de inte leva tillsammans sina sista år, månader, dagar, timmar, minuter och sekunder ihop? Varför kan ingen göra något för dem? Är det detta som är tacken efter att ha tjänat in pengar till regeringen i så många år?
Alla reagerar, men INGEN kan göra något!!! Det pratas om detta på bloggar, i media, det skapas grupper på Facebook, men till vilken nytta? HUTLÖST! Man blir så ledsen och maktlös.
Jag vågar inte bli gammal i detta land....
En uppdatering angående ettåringen som föll tre våningar ner vill jag också kommentera.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7005270.ab
Hur kommer det sig att man lämnar ett barn som är ett år och sju månader gammalt ensam att leka i ett rum? Hur kommer det sig att man med ett så litet barn inte har barnsäkrat fönster och annat som man måste förbereda inför att ha små barn? Fruktansvärt tycker jag. Nu ska de flytta till en markvåning. Istället för att åka till Ikea och betala några kronor extra för att barnsäkra lägenheten. Omständigt.
Idag ska det egentligen hända förbannat mycket. Nu är den stora fråga vad som ska hända.
Handla.
Städa golven.
Förbereda potatissallad till imorgon, dvs, marinera potatis.
Tvätta.
Laga mat till barnen.
Finns säkert något mer som jag inte kan komma på i skrivande stund.
På denna listan har jag hunnit så långt som att skriva handlelistan.
På sin höjd tror jag att halva listan blir klar. Hälften vågat, hälften vunnet!
Jag ska vara så pass tråkig att jag nu ska lämna bloggen för stunden för att fixa till mig och köra in och handla... Men, vi ses ju naturligtvis igen. Och då hoppas jag banne mig att orden kommer att sprudla ut ur mitt sinne och hoppa över till skärmen via mina fingrar.
För detta var inget speciellt intressant inlägg faktiskt.
Over and out
/Sanna, din fluga på bananen...
Internet.
Vissa försöker påstå att jag är patetisk på grund av mitt internet-användande. De säger att jag sitter här för ofta, att jag ägnar för mycket tid åt detta, att jag är tramsig för att jag är en Facebooknörd...
Jag säger först och främst så här.
Jag hade inte kunnat ha den underbara, men iofs korta, kontakten med min J lika mycket om jag inte hade haft internet. För det är vansinnigt mycket dyrare att ringa. Och då kan jag ändå erkänna att han ringer mig minst en gång under sin arbetsdag för att prata med mig, för att höra av sig, för att finnas.<3 Just såna detaljer älskar man med sin livs kärlek...
Jag hade aldrig träffat vänner, vänner som jag förvisso aldrig träffat irl, men vänner som jag trots allt har ett starkt band till. En väldigt speciell vän träffade jag först och främst via nätet och det tog inte lång tid innan vi träffades på Malmös perrong. Ett omedelbart kompisband skapades och så är det ännu idag. Och jag ler när jag tänker på hur fint ödet kan vara. Vissa av de jag aldrig har träffat har trots bristen på verklig kontakt, berört mig, hjälpt mig, stöttat mig, funnits där i svåra stunder och har dessutom roat mig, gjort mig glad, fått mig att känna mig värdig och främst, fått mig att känna mig omtyckt.
Jag har idag kontakt med en massa gamla( jag menar ju inte sååå, vi är fortfarande unga hihi) klasskamrater från skolor man gått i från lekis till uppåt! Det hade man ju aldrig haft annars. Internet och framför allt Facebook ger mig en möjlighet att ha ett bredare socialt nätverk... Varför spelar det då roll om det är irl eller här på det kära nätet? Tacka fan för alla roliga upptåg många har! Till exempel, finns det goa vänner från Tyringe skola som på sina pauser på sitt arbete ägnar sig åt akrobatiska konster och sen utan vidare publicerar dessa moves på sin Fb! Entertainment i hög grad!
Jag har även via internet hittat en massa släkt, främst kusiner som jag inte visste fanns... Hur roligt som helst! Och i den vevan en helt underbar känsla av att tillhöra och att härstamma. Att få ett annat värde i det långa loppet. För min släkt är stor, och jag är stolt en del av den. Jag tillhör som sagt. Och återigen, utan internet? Hur mycket svårare hade det inte varit att få ta del av detta underbara?
Det sista jag vill komma till är min situation. Jag är ju en gräsänka, en tös som har sin kjereste hjemme ibland. Det betyder ensam med barn, djur och hus för det mesta... Inga nära vänner nära att umgås med...
Internet är min väg ut, ut ur ensamheten, tristessen, ut ur slentrianen och jag vill tacka alla nätvänner för allt ni ger mig.
Jag hade INTE haft kontakt med så många härliga människor utan internet och framför allt Facebook.
Låt mig få Facebooka god damn it!
Dagens media:
Kungafamiljen
http://www.aftonbladet.se/brollopet/article6997758.ab
JAG GER BLANKA FAN I VILKET och förstår INTE vad det är som är så jävla intressant att bry sig om? Kungafamiljen har ju inte ens någon makt! De är bara ett etablerat varumärke att visa för utomstående! Och då kan jag dessvärre erkänna att jag nog hade jag gett lika mycket fan i om det hade varit en lika töntig skandal i statsministerns familj...
Min dag:
Efter min senaste uppdatering så hände i stort sett bara mys hela dagen! Bakade en kladdkaka till mina fina barn och lagade kyckling gryta med ris. Nu är det bara jag som är kvar vaken. Men det är iofs stunder jag uppskattar det också. Att bara vara... Och fisa lite ostört så där, hihi! Ímorgon blir en fartfylld dag då många saker står på min 2 do-list. Just nu låter det härligt! Tiden kommer ju att flyga tills det är lördag! Snipp snapp snörja, då kan sagan börja! Fast, dessvärre kommer det kanske inte att bli lika härligt när jag vaknar imorrn med stressen som min kamrat!
Förresten, en tjej vars blogg jag läser slaviskt säger att nyckeln till en framgångsrik blogg bland annat ska innehålla bilder...
Alltså kommer mina nästan sista meningar bestå av frågan:
Vad för slags bilder hade DU viljat se här?
Over and out
/Sanna, din druva i vinet...
Jag säger först och främst så här.
Jag hade inte kunnat ha den underbara, men iofs korta, kontakten med min J lika mycket om jag inte hade haft internet. För det är vansinnigt mycket dyrare att ringa. Och då kan jag ändå erkänna att han ringer mig minst en gång under sin arbetsdag för att prata med mig, för att höra av sig, för att finnas.<3 Just såna detaljer älskar man med sin livs kärlek...
Jag hade aldrig träffat vänner, vänner som jag förvisso aldrig träffat irl, men vänner som jag trots allt har ett starkt band till. En väldigt speciell vän träffade jag först och främst via nätet och det tog inte lång tid innan vi träffades på Malmös perrong. Ett omedelbart kompisband skapades och så är det ännu idag. Och jag ler när jag tänker på hur fint ödet kan vara. Vissa av de jag aldrig har träffat har trots bristen på verklig kontakt, berört mig, hjälpt mig, stöttat mig, funnits där i svåra stunder och har dessutom roat mig, gjort mig glad, fått mig att känna mig värdig och främst, fått mig att känna mig omtyckt.
Jag har idag kontakt med en massa gamla( jag menar ju inte sååå, vi är fortfarande unga hihi) klasskamrater från skolor man gått i från lekis till uppåt! Det hade man ju aldrig haft annars. Internet och framför allt Facebook ger mig en möjlighet att ha ett bredare socialt nätverk... Varför spelar det då roll om det är irl eller här på det kära nätet? Tacka fan för alla roliga upptåg många har! Till exempel, finns det goa vänner från Tyringe skola som på sina pauser på sitt arbete ägnar sig åt akrobatiska konster och sen utan vidare publicerar dessa moves på sin Fb! Entertainment i hög grad!
Jag har även via internet hittat en massa släkt, främst kusiner som jag inte visste fanns... Hur roligt som helst! Och i den vevan en helt underbar känsla av att tillhöra och att härstamma. Att få ett annat värde i det långa loppet. För min släkt är stor, och jag är stolt en del av den. Jag tillhör som sagt. Och återigen, utan internet? Hur mycket svårare hade det inte varit att få ta del av detta underbara?
Det sista jag vill komma till är min situation. Jag är ju en gräsänka, en tös som har sin kjereste hjemme ibland. Det betyder ensam med barn, djur och hus för det mesta... Inga nära vänner nära att umgås med...
Internet är min väg ut, ut ur ensamheten, tristessen, ut ur slentrianen och jag vill tacka alla nätvänner för allt ni ger mig.
Jag hade INTE haft kontakt med så många härliga människor utan internet och framför allt Facebook.
Låt mig få Facebooka god damn it!
Dagens media:
Kungafamiljen
http://www.aftonbladet.se/brollopet/article6997758.ab
JAG GER BLANKA FAN I VILKET och förstår INTE vad det är som är så jävla intressant att bry sig om? Kungafamiljen har ju inte ens någon makt! De är bara ett etablerat varumärke att visa för utomstående! Och då kan jag dessvärre erkänna att jag nog hade jag gett lika mycket fan i om det hade varit en lika töntig skandal i statsministerns familj...
Min dag:
Efter min senaste uppdatering så hände i stort sett bara mys hela dagen! Bakade en kladdkaka till mina fina barn och lagade kyckling gryta med ris. Nu är det bara jag som är kvar vaken. Men det är iofs stunder jag uppskattar det också. Att bara vara... Och fisa lite ostört så där, hihi! Ímorgon blir en fartfylld dag då många saker står på min 2 do-list. Just nu låter det härligt! Tiden kommer ju att flyga tills det är lördag! Snipp snapp snörja, då kan sagan börja! Fast, dessvärre kommer det kanske inte att bli lika härligt när jag vaknar imorrn med stressen som min kamrat!
Förresten, en tjej vars blogg jag läser slaviskt säger att nyckeln till en framgångsrik blogg bland annat ska innehålla bilder...
Alltså kommer mina nästan sista meningar bestå av frågan:
Vad för slags bilder hade DU viljat se här?
Over and out
/Sanna, din druva i vinet...
Tordagsmorgonsäventyr...
Idag hann jag inte mer än gå upp innan ett sms dök upp i mobilen... Der var min älskade lillebror som ville bli hämtad i Hästveda. Det är MIN goa lillebror så...
Jag följde Minimannen till skolan och körde till bestämd destination! Mot Sherwood, eller, ja, Horsewood.;) Hämtade upp sprallig lillebror och en Tina för att köra dem till Finja. Där vi inte kom in i huset!!! Vår kära mor hade låst dörren och ingen hade nyckel, men, men, ingen fara på taket. Då tyckte lillebror att vi kunde dra hem till mig på kaffe, sagt som gjort! Efter det tog vi en tur till Elgiganten med Tina för inköp av ny dator och en digitalkamera... Och det tog en jävla tid! Då visade det sig att Tina även hade bestämt sig för att köpa en ny mobiltelefon! Jag säger då det, de rika de kan! De fattiga försöker, jag försöker...
Efter ett försök att åter lämna de i Finja genom att knacka HÅRT på mammas fönster kom de till slut in. Sååå ändrades destinationen till skolan. Min älskade Miniman skulle ha en föreställning med sin kompis idag! Det som dock gjorde mig mest nervös var att han på morgonen hade tagit med sig en mindre lämplig skiva att spela upp till föreställningen! Nämligen svensk rapmusik! Oj, va nervös jag var när fröken skulle sätta på deras låtval med tanke på att en del låtar har, hrrmmm, ganska så provocerande texter, men, nej, jag hade tur. Jag hörde nämligen bara fuck you en gång, hahahaha!
Och naturligtvis så var det en supertuff Colin som gjorde en strålande show med sitt rappande! Trots att tjejen framför mig envisades med att prata med mig hela tiden med frågor som: -Sak låten vara så här pratande heeela tiden? Ååå, suck, stön, panna i bordet... Kort sagt, inte uppskattade den lilla damen rap i alla fall! I föreställningen efter sjöng hon högt och glatt med i en Trasan och Banarne låt (eller vad de heter?) varvid pojken bredvid blev förbannad och sa att hon fick inte sjunga, det var ju inte hennes föreställning! Ja, jag säger då det, de små liven, de kan minsann!
Nu är vi i alla fall hemma, Colin tittar på barnprogram och jag sitter som sagt här.
Dagen är inte slut ännu...
Dan före dan före.....Dopparedagen?
Nej, så blir inte fallet här=( Ett rött monster har tagit över min kropp, gjort den äcklig och jobbig att hantera. Ett rött monster som man inte blir av med på flera dagar, ett rött monster som äter upp mina pengar, som gör (under)livet obehagligt att leva, som gör mig nervös om jag inte har en lång tröja, helst svart... Svart, rött, svart, jobbigt....
2 dagar kvar tills jag blir 100% lycklig.
När orden tar slut, då tar man till handling. Hur tar man till handling i en blogg som består av ord? Ord som ska läsas, granskas och kanske uppskattas? Ibland försvinner orden så fort de ska sättas på pränt och dyker sen upp vid de mest dumma ställen där man inte har sin dator till hands.
NOTE TO SELF: Införskaffa dator på toaletten!
Dagens media har jag inte hunnit läsa.... Men jag antar att det kommer att bli en uppdatering ikväll, för som sagt,
dagen är inte slut ännu...
Over and out
/Sanna, ditt strå i vassen...
Jag följde Minimannen till skolan och körde till bestämd destination! Mot Sherwood, eller, ja, Horsewood.;) Hämtade upp sprallig lillebror och en Tina för att köra dem till Finja. Där vi inte kom in i huset!!! Vår kära mor hade låst dörren och ingen hade nyckel, men, men, ingen fara på taket. Då tyckte lillebror att vi kunde dra hem till mig på kaffe, sagt som gjort! Efter det tog vi en tur till Elgiganten med Tina för inköp av ny dator och en digitalkamera... Och det tog en jävla tid! Då visade det sig att Tina även hade bestämt sig för att köpa en ny mobiltelefon! Jag säger då det, de rika de kan! De fattiga försöker, jag försöker...
Efter ett försök att åter lämna de i Finja genom att knacka HÅRT på mammas fönster kom de till slut in. Sååå ändrades destinationen till skolan. Min älskade Miniman skulle ha en föreställning med sin kompis idag! Det som dock gjorde mig mest nervös var att han på morgonen hade tagit med sig en mindre lämplig skiva att spela upp till föreställningen! Nämligen svensk rapmusik! Oj, va nervös jag var när fröken skulle sätta på deras låtval med tanke på att en del låtar har, hrrmmm, ganska så provocerande texter, men, nej, jag hade tur. Jag hörde nämligen bara fuck you en gång, hahahaha!
Och naturligtvis så var det en supertuff Colin som gjorde en strålande show med sitt rappande! Trots att tjejen framför mig envisades med att prata med mig hela tiden med frågor som: -Sak låten vara så här pratande heeela tiden? Ååå, suck, stön, panna i bordet... Kort sagt, inte uppskattade den lilla damen rap i alla fall! I föreställningen efter sjöng hon högt och glatt med i en Trasan och Banarne låt (eller vad de heter?) varvid pojken bredvid blev förbannad och sa att hon fick inte sjunga, det var ju inte hennes föreställning! Ja, jag säger då det, de små liven, de kan minsann!
Nu är vi i alla fall hemma, Colin tittar på barnprogram och jag sitter som sagt här.
Dagen är inte slut ännu...
Dan före dan före.....Dopparedagen?
Nej, så blir inte fallet här=( Ett rött monster har tagit över min kropp, gjort den äcklig och jobbig att hantera. Ett rött monster som man inte blir av med på flera dagar, ett rött monster som äter upp mina pengar, som gör (under)livet obehagligt att leva, som gör mig nervös om jag inte har en lång tröja, helst svart... Svart, rött, svart, jobbigt....
2 dagar kvar tills jag blir 100% lycklig.
När orden tar slut, då tar man till handling. Hur tar man till handling i en blogg som består av ord? Ord som ska läsas, granskas och kanske uppskattas? Ibland försvinner orden så fort de ska sättas på pränt och dyker sen upp vid de mest dumma ställen där man inte har sin dator till hands.
NOTE TO SELF: Införskaffa dator på toaletten!
Dagens media har jag inte hunnit läsa.... Men jag antar att det kommer att bli en uppdatering ikväll, för som sagt,
dagen är inte slut ännu...
Over and out
/Sanna, ditt strå i vassen...
Jaaa, men så var det.
3 dagar kvar... Sen börjar livet som varar en vecka i månaden. Veckan med stort V.
Då kommer återigen min kärlek hem! Ska bli så härligt underbart att få vara honom nära, ha någon att prata med. Om sånt som man inte kan prata med vem som helst. Små hemlisar älskare emellan.
För vi talar ju ett eget språk, ja, vårt språk...
Storstädningen jag påbörjade igår ska avslutas idag. Inte det roligaste jag kan komma på att göra just nu. Men faktiskt inte heller det tråkigaste! Under tiden kan jag ju alltid fundera på vad jag vill ha ut av denna bloggen. Jag läser ju själv andras bloggar och kollar efter nya inlägg ibland flera gånger om dagen. Det är en varierad samling faktiskt. Vissa skriver om deras vardag och vissa skriver för att de älskar just skrivandet. Hur kommer jag att använda min blogg om jag har kvar den?
Som en dagbok...
Tankar och funderingar...
Åsikter och värderingar baserat på medias utbud...
Förhoppningsvis så blir det lite av varje och förhoppningsvis så kommer någon att tycka att det är intressant att följa just min blogg=)
För att börja min första blogg kanske jag ska använda mig av just de stödorden jag har ovan?
Min dag:
Än så länge har det inte hänt så mycket faktiskt. Jag har plockat lite, pysslat med mina blommor och busat med hundarna. Colin hade utvecklingssamtal i skolan 13.30 och precis som jag trodde så fanns där inte något negativt alls. Han var duktig, snäll och skötsam! Dessvärre kan det hända att jag mer fasar för min tolvåriga dotters utvecklingssamtal. Kan nog inte minnas en enda gång som den har varit övervägande positiv. Men, jag får ta det som det kommer och hoppas att hon kommer till insikt någon dag. Förhoppningsvis INTE lika sent som jag dock...
Resten av dagen ska som sagt spenderas med att dammsuga och moppa golv. Mycket mer intressant än så kommer den inte att bli...
Förhoppningsvis ska den avslutas med soffmys med mina barn och hundarna.
Hur känner jag nu?:
Massor med planer som snurrar runt i hela huvudet, mest planer om vad som ska göras innan J kommer hem, vad ska vi grilla på lördag, vilka kompisar kan vi tänka oss att bjuda hem för bus under veckan J är hemma... Kommer jag att hinna allt annat jag planerat att hinna? Som att fixa iordning balkongen, städa och förhoppningsvis tvätta bilen, gräva klart min kryddträdgård (eller är det sånt man kan lämna till sin sambo?) och kanske hinna baka lite gott?
Mina funderingar kan göras ändlösa just nu känns det som. Men städningen väntar...=(
Dagens media:
Ettåring föll tre våningar – överlevde.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6991647.ab
Tycker att det är vansinnigt trist att en ettåring faller tre våningar. För för min del så är ju den stora frågan, var någonstans var föräldrarna? Jag är ingen fanatisk hönsmamma, men jag tror inte att det fanns något tillfälle när mina var så små att jag INTE hade FULL kontroll över dem. Idag är man lugnare, men man har ju ändå en viss kontroll. Jag hoppas på en uppdatering snart så att man får reda på hur det gick till...
Samtidigt blir man ju oerhört glad av att hon klarade sig så pass bra!
Idag blir inte dagens media så mycket bättre än så här.
Jag har ju som sagt egentligen inte tid att sitta här och skriva, men ett svepskäl för att slippa några minuters städande är ju alltid välkommet!
Over and out.
/Sanna, din oliv i martinin...
Då kommer återigen min kärlek hem! Ska bli så härligt underbart att få vara honom nära, ha någon att prata med. Om sånt som man inte kan prata med vem som helst. Små hemlisar älskare emellan.
För vi talar ju ett eget språk, ja, vårt språk...
Storstädningen jag påbörjade igår ska avslutas idag. Inte det roligaste jag kan komma på att göra just nu. Men faktiskt inte heller det tråkigaste! Under tiden kan jag ju alltid fundera på vad jag vill ha ut av denna bloggen. Jag läser ju själv andras bloggar och kollar efter nya inlägg ibland flera gånger om dagen. Det är en varierad samling faktiskt. Vissa skriver om deras vardag och vissa skriver för att de älskar just skrivandet. Hur kommer jag att använda min blogg om jag har kvar den?
Som en dagbok...
Tankar och funderingar...
Åsikter och värderingar baserat på medias utbud...
Förhoppningsvis så blir det lite av varje och förhoppningsvis så kommer någon att tycka att det är intressant att följa just min blogg=)
För att börja min första blogg kanske jag ska använda mig av just de stödorden jag har ovan?
Min dag:
Än så länge har det inte hänt så mycket faktiskt. Jag har plockat lite, pysslat med mina blommor och busat med hundarna. Colin hade utvecklingssamtal i skolan 13.30 och precis som jag trodde så fanns där inte något negativt alls. Han var duktig, snäll och skötsam! Dessvärre kan det hända att jag mer fasar för min tolvåriga dotters utvecklingssamtal. Kan nog inte minnas en enda gång som den har varit övervägande positiv. Men, jag får ta det som det kommer och hoppas att hon kommer till insikt någon dag. Förhoppningsvis INTE lika sent som jag dock...
Resten av dagen ska som sagt spenderas med att dammsuga och moppa golv. Mycket mer intressant än så kommer den inte att bli...
Förhoppningsvis ska den avslutas med soffmys med mina barn och hundarna.
Hur känner jag nu?:
Massor med planer som snurrar runt i hela huvudet, mest planer om vad som ska göras innan J kommer hem, vad ska vi grilla på lördag, vilka kompisar kan vi tänka oss att bjuda hem för bus under veckan J är hemma... Kommer jag att hinna allt annat jag planerat att hinna? Som att fixa iordning balkongen, städa och förhoppningsvis tvätta bilen, gräva klart min kryddträdgård (eller är det sånt man kan lämna till sin sambo?) och kanske hinna baka lite gott?
Mina funderingar kan göras ändlösa just nu känns det som. Men städningen väntar...=(
Dagens media:
Ettåring föll tre våningar – överlevde.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6991647.ab
Tycker att det är vansinnigt trist att en ettåring faller tre våningar. För för min del så är ju den stora frågan, var någonstans var föräldrarna? Jag är ingen fanatisk hönsmamma, men jag tror inte att det fanns något tillfälle när mina var så små att jag INTE hade FULL kontroll över dem. Idag är man lugnare, men man har ju ändå en viss kontroll. Jag hoppas på en uppdatering snart så att man får reda på hur det gick till...
Samtidigt blir man ju oerhört glad av att hon klarade sig så pass bra!
Idag blir inte dagens media så mycket bättre än så här.
Jag har ju som sagt egentligen inte tid att sitta här och skriva, men ett svepskäl för att slippa några minuters städande är ju alltid välkommet!
Over and out.
/Sanna, din oliv i martinin...
