Silverliv

Hur ska jag kunna städa överhuvudtaget idag? Jag håller på att dö av värmen. Så fort jag rör mig så rinner svetten som små salta floder i mitt ansikte. Jag skulle även behöva klippa gräset. Men det går inte heller. Och inget vatten i poolen har jag heller. Bara en grön sörja i botten blandat med vatten. Det skulle jag ha fått hjälp med. Men den hjälpen uteblev. Kan jag verkligen använda värmen som en ursäkt till varför jag inte tar tag i den ofantliga röran här inne samt den vildvuxna åkern utanför? Jag var ute för en stund sedan. Satt på trappan, pratade med min älskade och tog ett bloss. Det var svalare ute än här inne. Känns som att man skulle ta sig ut istället. Men då kvarstår ju som sagt röran här inne. Suck, stööön, pust!

*hämtar vatten ur kylskåpet*

Mycket vatten får det minsann drickas idag! Och så tittade jag på prognosen för hur vädret skulle bli när jag får hem min älskling. Han kommer hem nästa onsdag. På tisdagen skulle det vara strålande solsken och naturligtvis så skulle det regna på onsdagen! Och jag som inte gör annat än att tänka på hur underbart det hade varit att ha fått spendera alla dessa vackra solskensdagar med honom.

Jag saknar honom så mycket just nu. Känner mig ensam som fan. Och lite less faktiskt. Samt en smula hopplös för att jag inte har orken att ta tag i något.

Colin sitter på ovanvåningen och kollar på King Kong i bäddsoffan som han förvandlat till en koja. Han har sovit i kojan i flera nätter nu, haha! Han är verkligen världens finaste unge! Igår när vi satt där uppe och pratade så knep jag om mitt fläsk på magen och kommenterade något om storleken. Då sa han, men mamma du är smal, det där är bara på låtsas!

Nu ringde min syster. Hon höll minsann också på att dö av värmeslag. Tycker så förbannat synd om henne. Jag, mamma, syster och Colin åkte till sjön i lördags. Syster hade med sig ett stort parasoll som hon fick sitta under. Hon lider nämligen av soleksem och kan inte vistas i solen för länge. Hon lekte med Colin i vattnet och under den lilla stunden poppade det upp röda märken på stackaren! Tur att man inte lider av det! Jag vill ju vara brun och fin på sommaren!

Alltså, jag är ledsen, jag vet inte vad detta inlägget ska gå ut på? En massa meningslöst dravvel känns det som. Kan iofs bero på att jag börjar att tröttna på min blogg. Jag har endast ett fåtal läsare och jag för ingen personlig pappersdagbok för jag VILL ju ha läsare. Annars så känns det inte speciellt lönt att publicera sina ord offentligt. Hoppas att inspirationen till att fortsätta träffar mig i huvudet som en blixt från ovan... Eller en kalldusch kanske hade känts skönare nu?

Nu går jag ut i min trädgård och sätter mig under mitt parasoll. Städningen väntar på mig oavsett hur jag gör.


Saknar min man....

Over and out

//Sanna, er blixt i åskan...

Obs, detta är en produkt av en mycket uttråkad och fantasifull hjärna och är således inte en sann historia...

(Full framsidenyhet på lokaltidningen Norra Skåne)
31-årig kvinna fast i hiss mellan systembolaget och parkeringsgaraget.
En 31-årig kvinna hade precis varit på Systembolaget i Hässlehom för att inhandla helgens godis då hissen plötsligt stannade. Hon tryckte på nödsignalen och folk slöt upp för att beskåda kvinnan medans andra ringde efter hjälp. Sällan händer det så intressanta saker i Hässleholm som det gjorde idag. Folk vallfärdade från småorterna runt omkring staden för att få vara en del av den stora händelsen. Hissreparatörerna kom till slut och kunde påbörja arbetet. Efter ca fem timmar och 75 minuter så lyckades de till slut med att få hissen fungerande igen. En salongsberusad kvinna stapplade glatt ur hissen till publikens applåder. I en intervju med kvinnan säger hon att hon är glad för att vara levande och anser själv att det var tack vare ölen som hon med nöd och näppe klarade sig. Samt att hon hade Facebook på mobilen. Jag hade aldrig klarat mig i så många timmar utan Facebook och utan att läsa mina vänners bloggar! Jag vill tacka hela mobilindustrin och alla öltillverkare som gjorde det möjligt för mig att klara mig, säger kvinnan.
                                                                                        /Okänd reporter

Är det konstigt att man ibland känner sig galen? När såna här saker alltid flyger upp i mitt huvud. Och alltid ska jag tänka i rubriker och alla börjar de med "31-årig kvinna....."
Tror att jag måste kolla upp min överfantasifulla hjärna! Kan inte ens gå och handla förrän kunderna får historier om sig i mitt huvud. En gång gick jag omkring och låtsades att alla var vampyrer. *suck*
Hjälp mig någon!

Over and out

//Sanna, ert u i ttråkad...

Skriv om kändisar, vad gör de? Vad äter de? Sket de igår?Vem träffar vem? Vem stöter på vem? Ska de ha unge igen? Vad blev det för kvällsmat?


Skriv om mode OCH kändisar!
Vad är inne? Vad är ute? Herrgud, vad har hon på sig? Vem har snyggast kläder? Jämför gärna på galor och följ det slaviskt utan att missa! Såg du vad hon hade på sig på röda mattan?

Dagens outfit är klockrent! Idag har jag på mig en snygg kreation från Armani med matchande underkläder, dyra som fan. Och mina accessoarer är av renaste guld och min leopardväska är från det snyggaste, dock mest slaktade djuret. Kolla på mig, se mig, HÖR mig! Visst är jag som alla andra kändisar? Jag har i alla fall blivit det här genom att blogga. Och mina outfits betalar pappsen...

Eller varför inte vara en kändis och blogga? Få andra till att tro att du inte ALLS har glamour och pengar i ditt liv? Du är preciiiis som alla andra och måste tyvärr vända på de sista hundratusen kronorna du har kvar att shoppa för. Och det är bara den 10:e i denna månad! Mitt barn bajsar också minsann. Inte för att jag byter blöja själv, men det skriver jag ju inte här på miiin blogg där jag ska speglas till att vara som alla andra...

Följ mina tips. Du kommer att vara nästa Kissie eller vad hon nu heter! 5000 prenumeranter på Bloglovin medföljer!=P

Eller skit i mina tips. Och om du då har en blogg vars innehåll skiljer sig från ovan...

Då lovar jag att jag är dig en trogen läsare.

Välkommen ickeytlighet, vardagssnack och verklighet! Jag välkomnar dig eftersom det är där JAG befinner mig!

Over and out

//Sanna, ert guld i skålen med fisk...

PS. VARNING FÖR HYSTERISKT MÅNGA BILDER!
PS. VARNING FÖR HYSTERISKT LÅÅÅÅNGT INLÄGG, TID BÖR FINNAS INNAN LÄSNING!

Torsdag 17 juni, Strömstad, Arvika

Efter en ganska lång resa till Strömstad så får jag äntligen möta upp min älskade. Och det gör jag inte utan pirr i magen! Som en kär skolflicka... Vi träffas utanför brudparets lägenhet eftersom Johan har åkt med brudgummen, Robert, från Norge. Guuud, va glada vi blir av att få se varandra och det är så svårt att hålla händerna borta!
Jag får en behövlig kopp kaffe av Rob och han går igenom vad vi ska ha med oss från deras lägenhet till Gunnarskog, Arvika. Kommer att ta ytterligare en stund för oss att komma dit. Men jag bryr mig inte! Jag är ju inte ensam i bilen då!=P
Vi är superhungriga, både jag och Johan så vi vill stanna till någonstans att äta. Vilket är lättare sagt än gjort!
Vi kör i tassemarkerna och inte ett matställe finns i sikte! Till slut kommer vi ändå fram till ett Statoil i någon liten håla(vilken jag efter så här lång tid har glömt namnet på). Yey, tänker vi! Mat! Springer runt hörnan och rätt in i en glasdörr som INTE öppnar sig! Stängt pga renovering! FAN! Klockan är rätt så mycket nu alltså. Robert undrar om vi ska kolla inne i byn så det gör vi och kör rätt på en pizzeria. Som är öppen. Och guuud, vilken god mat de hade därinne!

Vidare i mörkret mot Arvika. Finns inte så mycket mer att säga än, ett antal älgar, räv, fåglar, harar. Har aldrig sett så mycket vilt i hela mitt liv! Jag kör banne mig bara i lugna 70 km/h...

Vi är äntligen framme i Gunnarskog och klockan är ungefär ett på natten. Vi ska sova i ett nyinköpt 8-manna-tält så alltså är nästa projekt det.

Mörker, öl, trötta, skrik, mycket skratt, svordomar, skratt igen, dumförklarande av tillverkarna, beskrivning bestående av en bild på hur det ser ut färdigt...

04.00.
Två trötta personer har satt upp 1/4 av ett tält i mörker och nerförsbacke och lagt sig i för att sova. Med löftet om att sätta upp tältet morgonen efter på ett plant ställe och med hjälp av ljus...

Fredagen den 18 juni, Gunnarskog, Arvika, Årjäng


Godmorgon, min älskade!
Trots att vi har huset bredvid så envisas vi med att köra campingstil på vårt leverne! Jag sminkar mig i tältet, Johan tvättar sig utanför osv, hahaha! Och så lite tandborstning på det!=P


Morgonstund har chokladkaka i mund...
Robert ska glasera bröllopstårtorna, chocolatecake with mayonnaise, och nej, det lät inte gott. Men amerikaner har ju sina egna ideér!=P Eftersom jag i regel inte äter så mkt kakor, godis eller söta saker så vet jag faktiskt inte hur det smakade!


Bruden Therese och hennes mamma förbereder

Efter kaffe så måste jag och Johan ut och lösa tältsituationen så att vi kan sova där lördagen till söndagen! Detta borde ju vara mycket enklare i dagsljus tycker man:
Halv orkan
Nästan gratis flygtur när tältet ska flyttas till angiven plats
Framme vid angiven plats
Kraftig regnskur infinner sig tillsammans med halv orkan
Ena sidan förankrad, andra flyger upp
Andra sidan förankrad, ena flyger upp
Snart ger vi upp, blöta och blåsta
Lyckas halvt om halvt förankra det någorlunda
Repetition från natten före
1/4 tält uppe
Nu skiter vi i detta!


Älskling innan avfärd mot Arvika centrum för shopping

Efter frukost, mycket prat och skratt så ska vi köra mot Arvika centrum! Jag har ingen klänning att ha på mig inför morgondagen och Johan behöver oxå lite nytt! Dessutom så ska vi ju vidare till hotellet idag och för att undvika minibaren så ska även systembolaget få ett besök!
Arvika är en helt underbart mysig liten stad det vi ser av den! Helt underbart! Och så har vi naturligtvis jättekul åt dialekten eftersom det heeela tiden påminner mig om Smala Sussie! Så jag viskar i Johans öra när vi vandrar längs gatorna:- Väääs att du är sexton! Prova fjorton också... Hahahahaha! Jättemysigt, busigt och roligt har vi innan vi bestämmer oss för att åka vidare till hotellet i Årjäng.


At the hotel, thinking and posing!=P


Greetings from the hotel!


När vi ska checka in på hotellet så frågar vi receptionisten vad det finns för nöjesutbud i Årjäng. Det finns det inte säger hon. Eller, jo, förresten. Det är någon pub som ska öppna ikväll. Johan har ju bestämt att vi ska klä upp oss till tänderna och gå ut denna kväll.


Min nya klänning! Redo för Årjängs häftiga nöjesutbud!



Älskling finklädd på hotellrestaurangen!

Bond, Johan Bond...=P

Flykten till hotell Best Western hotell Årjäng...

Efter att ha avnjutit en tacobuffé i hotellets restaurang så bestämmer vi oss för att besöka Årjängs enda nöjesutbud. En pub som precis har öppnat igen efter att den förra ägaren tydligen blivit av med sina rättigheter! Vi kommer fram till puben och de enda gästerna förutom vi i den skumma lokalen är väldigt få. Johan ska beställa två öl till oss och räcker fram sitt kort. Nej, vi tar inte kort. Tyvärr. Vi har precis öppnat igen. Nehe, säger Johan, var är närmsta uttagsautomat då?
Ingen fara säger pubägaren! Vi kör dig! Och ropar på en av pizzabagarna!
Nej, det är ingen fara, jag kan gå!
Nej, nej, vi kör dig!
*ASG*
Så johan får alltså skjuts ner av pizzabagaren för att hämta ut pengar! Under tiden passar jag på att gå på toaletten. Är lite rädd av mig så jag stannar där en stund extra=P

Poserar på toaletten, haha!

Johan kommer tillbaka och vi står i baren och pratar med personalen när en golle kommer fram. Är ni från Skaaaaunne???
Nej, säger jag, vi är från Skåne...


Johan och ADHD...

Killen är verkligen en karaktär för sig själv. Av tillståndet att döma måste han ha ngn form av ADHD. Han stimmar, upprepar Skaaaaunnegrejen och är allmänt störig. Han berättar för Johan att han inte kan arbeta för att han är handikappad. Dravvel, dravvel och jag tröttnar! Går helt sonika fram till ett bord där det sitter folk. Jag har sett de på hotellrestaurangen och presenterar mig. Det är en kille och två tjejer som sitter där. De berättar att de är uppvuxna i Årjäng och tjejerna är hemma en snabbis. Den ena bor i London och den andra bor numera i Sthlm. Killen däremot har fastnat i byhålan Årjäng. Vid det här laget börjar Johan se lite irriterad ut i baren. Killen är helt nipprig tydligen. Johan och jag drar oss in till andra delen av puben som innehåller ett litet dansgolv och Johan berättar att ADHD-killen frågat vad han jobbade med. Och när Johan berättade att han var yrkesdykare så ville han också bli det. Trots att han stunden innan berättat att han inte kan jobba.
Dessutom så tycker Johan att man visst kan jobba fastän man har ADHD, men killen propsar på att han är handikappad.
Jag och Johan dansar salsa och roar oss med nyfunna vänner och har kul som fan.
En efter en kommer andra vi pratat med under kvällen för att berätta samma sak. ADHD-killen har gått runt till alla och sagt att killen från Skåne ska slå ner honom. Ingen verkar dock ta honom på allvar.
Sen är mitt minne lite dimmigt då många öl har passerat min strupe... Och fortsatt runt i kroppen för att berusa mig.
Jag är inne, ser ut genom fönstret där folk har samlats på gatan. En enormt stor kille med vit jacka står bredvid ADHD-killen och framför dem står Johan. Jag springer ut och undrar vad det är som pågår? Johan står med någons mobil i handen och säger: Dra åt helvete och drämmer mobilen i asfalten! Jag börjar förvirrat att plocka ihop delarna och ger de till närmsta person, vänder mig om och den stora killen ger sig på Johan! Varav jag springer fram, vansinnig och skrikandes! Och blir hårt puttad. Dock är jag snabbt framme igen, en till smäll och sen ligger jag på marken. Reser mig VANSINNIG upp och Johan tar min hand och vi börjar gå snabbt som fan. Tills slut så springer vi! Igenom skog, dungar och trädgårdar. I högklackat, med ny klänning och med grenar rivandes på ben, armar och ansikte! Slutligen framme vid hotellet, snabbt upp på rummet. Där stänger vi dörren, låser, pustar ut. Vi tittar på varandra och börjar att asgarva! Vi är inte kloka. Inte någonstans!

Jag får utomhushistorien förklarad för mig. Tydligen har i alla fall en slutit upp på nördens sida. Han är förbannad på Johan för han påstår att han har gett sig på en stackars handikappad autistisk kille. Nörden har plockat upp sin mobiltelefon och kommer fram till Johan och säger att han har ringt och berättat om Johan och säger att polisen vill prata med honom. Johan tar telefonluren och ber polisen dra åt helvete eftersom han inte har gjort något. Och slänger den sen som sagt i marken. Och ja, resten efter det vet ni ju.

Morgonen efter vaknar vi, i ett stökigt hotellrum med sängar på sne. Den efterlängtade hotellfrukosten är över och det utan att vi var med. Mitt hår ser ut som ett skatbo, sminket har placerat sig en centimeter från där det applicerades från början. Bakfyllan är ett faktum och tiden är knapp. Utcheckningstiden stundar och stressen är ett faktum.
Duscha, packa, fixa sig iordning, borsta av finkläderna och under tiden hinner min älskling dra i sig innehållet från en champagneflaska där det bara hunnits ta två klunkar ur natten innan... Hinner skrämma upp Johan med att säga, tänk om det är nördens syster som är receptionist? Varav vi halvspringer så fort vi kommit ut hissen genom lobbyn!
Väl i bilen så skrattar vi som fan. Herregud.


Ett regnigt Årjäng, lördagmorgon...


Vi lämnar Årjäng bakom oss...

...för att aldrig mer återkomma. Två nya uttryck är myntade:
What happens in Årjäng, stays in Årjäng.
Är du dum eller? Nej, jag är inte från Årjäng heller.


Hejdå, Årjäng...

Under flykten från hotellet och mitt ute i tassemarkerna händer följande:


Vi har missat att tanka och det är 50 km till Arvika!=P

Upptäcker att vi flytt så snabbt att vi inte har kollat upp tanken! Bara att hålla tummarna!

Vi ifrågasätter vårt föräldraskap och frågar oss efter händelserna hur vi kan få vara föräldrar?

Johan vill börja träna Kung Fu igen så att han kan försvara sin flickvän nästa gång sånt här händer.

Kan man egentligen släppa oss lösa i världen när vi är utan barn och ansvar?

Johan är småfull och förklarar följande:
-Jag har försökt att hitta andra tjejer, men det har liksom inte gått. För jag hittar ingen annan som är så galen och dum i huvudet som du är. Så jag antar att jag får gifta mig med dig. Jag älskar dig!

Hela bilfärden går ut på att skratta, spela hög musik och tuta på cyklister och vinka glatt.


We made it!!!!

Det är som sagt lördag, bröllopsdagen. Men inte bara våra vänners. Det är ju även kronprinsessans bröllopsdag. Vi är finklädda som tusan och hungriga som fan! Vi hittar ett McDonalds och går in där. Johan har under hela denna dagen i sina finkläder, lite småfull, sagt Westling, Johan, Westling!

Detta gör han även på McDonalds. För när det är vår tur så rätar han på ryggen och säger till tjejen i kassan:
-Johan Westling, ett bord för två tack!
Jag börjar att asgarva, men tjejen var inte så road så vi fick själva välja bord och själva bära vår mat dit!=P

Är det så här kungligheter ska behandlas? *fniss*

Bröllopsdagen i bilder!



Bild 1. En glad Johan!
Bild 2. Bruden kommer!
Bild 3. Brudparet möts upp.
Bild 4. Säckpipespelaren
Bild 5. Se ovan=P



Bild 1. NYD(Norsk Yrkesdykkerskole)gäster samlade!
Bild 2. Det vackra brudparet!
Bild 3. Det vackra gästparet!
Bild 4. Dags för bröllopstårtan!
Bild 5. Johan med gäster!



Bild 1. Johan och brudens underbara mor!
Bild 2. Gäster...
Bild 3. Johan och ägaren till NYD.
Bild 4. Johan infriar sitt hot om att bära kilt!
Bild 5. Men visst är det ganska häftigt ändå!=P

Bröllopsdagen var en härlig och rolig dag! Och väldigt vacker!
Jag kommer definitivt att vilja återvända till det sköna Värmland och våra underbara vänner där!
Hela vår resa var underbar, vansinnig, rolig, mysig och helt fantastisk!

Jag har massor att blogga om. Men det får vänta tills senare då detta blev långt! Och tog tid! Vädret är inte det bästa idag så jag måste ta itu med lite fix, städ och tvätt här inne.
Ses ikväll!

Over and out

//Sanna, ert spring i benen...