Blått, gult och jag...
När man nu närmar sig Sveriges nationaldag så kommer med den kommentarer... Kommentarer i form av att "När vi var små så fick vi minsann sjunga vår nationalsång... Och det utan att bli kallade rasister!" Kan inte låta bli att skratta åt detta med tanke på att dessa kommentarer oftast kommer från de som är MYCKET yngre än de 31 jag trummar på idag. Pratet går om att man inte i dagens läge får fira Sveriges nationaldag, oj, i så fall blir man kallad rasist, bla, bla, bla!
Ursäkta???
Har vi under mina 31 år någonsin firat den 6 juni som något bättre än andra dagar? Förutom att man i skolan var tvungen att gå ut vid svenska flaggan och sjunga, sen in igen för lektion? Har ni varit på många nationaldagsmiddagar och massor av firande av detta slag? JAG har då aldrig varit det. Men, nu, nu under allt prat som har varit angående invandring hit och dit under alla år av krig i andra länder ja, då jävlar!
Tacka vet jag Norge. 17 maj. En underbar nationaldag, fylld med festligheter och firande på alla håll och kanter. En ren glädje och en underbar dag. Och inga utlänningar, invandrare eller utomstående gnäller... Varför ska man? Alla länder är ju stolta över sitt arv. Sverige har bara varit dåliga på att visa det. Eller så har ett ointresse funnits för att visa det. Vilka är VI då på att gnälla över att vi inte sjunger vid svenska flaggan? Det är väl för fan bara att ta tag i det! Jag är inte stolt svensk, jag är en stolt MÄNNISKA med ett arv.
Och nästa år så ska jag ha 6 juni-firande av den orsaken. Så det så!
Från det ena till det andra så försöker jag desperat att hitta inspiration till att blogga... En inspiration är de två som faktiskt ger mig feedback i detta. Jag vill tacka er för det. Ni får mig att fortsätta! <3 Vill dock inte lämna ut era namn här i bloggen utan tillåtelse! ;)
För det är ju så, att alla behöver en slags bekräftelse. I skolan väntar man på det där extra berömmet från sin lärare för att plugga ännu mera. I arbetslivet vill man ha bekräftelse på att man har gjort ett bra jobb och dessutom så vill man känna sig behövd på sitt arbete... I ens familj vill man bara vara älskad för den man är. Man vill vara accepterad trots alla felaktigheter man ligger inne med, man vill bli förlåten (för familj är ju familj) för saker man snubblat illa på...
Man vill ju helt enkelt bara bli bekräftad av de som snurrar runt i ens tillvaro! För i det långa loppet så är man ingen... För vad gör det om hundra år?
Av ens vänner och bekanta vill man också synas, finnas och spela en roll. Oavsett om man ses varje dag, eller om man bara har ett band sig imellan. Vänner som ger en en push i rätt riktning och som gör att man mår bättre för en stund!
Jag är lyckligt lottad! Trots att jag INTE går i skolan, INTE har ett jobb att gå till, fastän att jag bara har en HALV familj och några få vänner som aldrig någonsin låter mig känna mig obekräftad.
Denna halva familj och dessa fina, vackra och underbara (ja, idag lägger jag MIN betoning på er om någon av er råkar läsa) gör min dag mer värt att leva. NI får mig att känna mig bekräftad.
För ÄRLIGT talat, jag som alla andra behöver bekräftelse...
Sommar 2009, en del av vår trädgård...
Ja, jag veeeet! Min trädgård är ju värsta stökiga! Och ännu värre är den nu 2010! Mr. J tog sig upp i trädet förra sommaren/hösten för att hugga ner kastanjeträdet som visas på bild... Anledning: Den tog all vår kvällssol, haha! Det enda problemet var att halva kom ner och halva står kvar än idag! Inte bara det, där är ju en massa fix och trix kvar=( Bara att kämpa på! Det är detta som är ämnet till nästa dravvel jag ligger inne med! =) Idag har ju inte hänt så där fasansfullt mycket, oj, hoppsan! Jag har varit med minimannen hos tandläkaren vilket var en tuff uppgift som vanligt för en stackars mamma med tandläkarskräck! Men både han och jag fixade det med nöd och näppe och det tack vare en bra tandläkare. Helt fantastisk är hon! Sen kom vi hem, busade med hundar, chillade, pratade och tog det pianoooo alá Allan.=) Liten söt kille ville ha vaniljbullar så då bakade vi det. Sen har kvällen bestått av tv, mys och älskade barn.<3
Dravvel innebär då alltså inför veckan att innehålla mer arbete i trädgård och mindre latande! DET måste jag ju fixa, eller? Hoppas dessutom på en själastärkande promenad imorgon kväll. =) Men, ibland hoppas man för mycket, hahaha!
Vy från Oslo-Kiel kryssningen 2010 (take me back)
Det är dax för mig att lämna bloggen för kvällen. Dock har jag kollat min usla statistik på läsare och uppmanar den(om det finns någon?) att ge tips för att få fler läsare. Och då menar jag reklam! För att ändra den jag är och det jag skriver på min blogg kan vara svårt! ;)
Dagens media:
Hahaha, hmm, jag är trött, men va fan! DET VAR VÄL ETT SATANS TJAT OM KUNGABRÖLLOPET!
Over and out
Sanna, ert kors i flaggan...
Ursäkta???
Har vi under mina 31 år någonsin firat den 6 juni som något bättre än andra dagar? Förutom att man i skolan var tvungen att gå ut vid svenska flaggan och sjunga, sen in igen för lektion? Har ni varit på många nationaldagsmiddagar och massor av firande av detta slag? JAG har då aldrig varit det. Men, nu, nu under allt prat som har varit angående invandring hit och dit under alla år av krig i andra länder ja, då jävlar!
Tacka vet jag Norge. 17 maj. En underbar nationaldag, fylld med festligheter och firande på alla håll och kanter. En ren glädje och en underbar dag. Och inga utlänningar, invandrare eller utomstående gnäller... Varför ska man? Alla länder är ju stolta över sitt arv. Sverige har bara varit dåliga på att visa det. Eller så har ett ointresse funnits för att visa det. Vilka är VI då på att gnälla över att vi inte sjunger vid svenska flaggan? Det är väl för fan bara att ta tag i det! Jag är inte stolt svensk, jag är en stolt MÄNNISKA med ett arv.
Och nästa år så ska jag ha 6 juni-firande av den orsaken. Så det så!
Från det ena till det andra så försöker jag desperat att hitta inspiration till att blogga... En inspiration är de två som faktiskt ger mig feedback i detta. Jag vill tacka er för det. Ni får mig att fortsätta! <3 Vill dock inte lämna ut era namn här i bloggen utan tillåtelse! ;)
För det är ju så, att alla behöver en slags bekräftelse. I skolan väntar man på det där extra berömmet från sin lärare för att plugga ännu mera. I arbetslivet vill man ha bekräftelse på att man har gjort ett bra jobb och dessutom så vill man känna sig behövd på sitt arbete... I ens familj vill man bara vara älskad för den man är. Man vill vara accepterad trots alla felaktigheter man ligger inne med, man vill bli förlåten (för familj är ju familj) för saker man snubblat illa på...
Man vill ju helt enkelt bara bli bekräftad av de som snurrar runt i ens tillvaro! För i det långa loppet så är man ingen... För vad gör det om hundra år?
Av ens vänner och bekanta vill man också synas, finnas och spela en roll. Oavsett om man ses varje dag, eller om man bara har ett band sig imellan. Vänner som ger en en push i rätt riktning och som gör att man mår bättre för en stund!
Jag är lyckligt lottad! Trots att jag INTE går i skolan, INTE har ett jobb att gå till, fastän att jag bara har en HALV familj och några få vänner som aldrig någonsin låter mig känna mig obekräftad.
Denna halva familj och dessa fina, vackra och underbara (ja, idag lägger jag MIN betoning på er om någon av er råkar läsa) gör min dag mer värt att leva. NI får mig att känna mig bekräftad.
För ÄRLIGT talat, jag som alla andra behöver bekräftelse...
Sommar 2009, en del av vår trädgård...
Ja, jag veeeet! Min trädgård är ju värsta stökiga! Och ännu värre är den nu 2010! Mr. J tog sig upp i trädet förra sommaren/hösten för att hugga ner kastanjeträdet som visas på bild... Anledning: Den tog all vår kvällssol, haha! Det enda problemet var att halva kom ner och halva står kvar än idag! Inte bara det, där är ju en massa fix och trix kvar=( Bara att kämpa på! Det är detta som är ämnet till nästa dravvel jag ligger inne med! =) Idag har ju inte hänt så där fasansfullt mycket, oj, hoppsan! Jag har varit med minimannen hos tandläkaren vilket var en tuff uppgift som vanligt för en stackars mamma med tandläkarskräck! Men både han och jag fixade det med nöd och näppe och det tack vare en bra tandläkare. Helt fantastisk är hon! Sen kom vi hem, busade med hundar, chillade, pratade och tog det pianoooo alá Allan.=) Liten söt kille ville ha vaniljbullar så då bakade vi det. Sen har kvällen bestått av tv, mys och älskade barn.<3
Dravvel innebär då alltså inför veckan att innehålla mer arbete i trädgård och mindre latande! DET måste jag ju fixa, eller? Hoppas dessutom på en själastärkande promenad imorgon kväll. =) Men, ibland hoppas man för mycket, hahaha!
Vy från Oslo-Kiel kryssningen 2010 (take me back)
Det är dax för mig att lämna bloggen för kvällen. Dock har jag kollat min usla statistik på läsare och uppmanar den(om det finns någon?) att ge tips för att få fler läsare. Och då menar jag reklam! För att ändra den jag är och det jag skriver på min blogg kan vara svårt! ;)
Dagens media:
Hahaha, hmm, jag är trött, men va fan! DET VAR VÄL ETT SATANS TJAT OM KUNGABRÖLLOPET!
Over and out
Sanna, ert kors i flaggan...
Kommentarer
Postat av: molle
Ännu ett intressant o välskrivet inlägg,Sanna. Jag håller fullkomligt med dej om det här med Nationaldagen. Självklart ska vi få älska vårat land(om det nu är så) ,flagga och sjunga våran blågula sång! Människor från andra länder gör ju samma sak här. men jag tror ju inte att vi skulle få stå och skrika RASISTER till dom i tex Iran el Irak när vi, eller om vi är därnere och dom om möjligt firar sin nationaldag. Bara att se det omvända i situationen. Vi skulle inte störa deras kärleksförklaring till sitt land!Hoppsan.Det blev en lång kommentar.Pallar du läsa hehe.Kram på dej:)
Trackback
