I en annan del av Tormestorp...
I en del av Tormestorp:
06.30
Mamman i familjen vaknar som vanligt prick 06.30 med ett leénde på läpparna, perfekt makeup och håret ligger platt och vackert. Hon stiger med ett glatt skutt ur sin vackra säng och säger med mjuk röst till sin perfekta man att det är dags att gå upp.
I en annan del av Tormestorp:
06.50
Mamman i familjen trycker irriterat med ett hårt finger Snooze på sin mobiltelefon...
I en del av Tormestorp:
06.50
Mamman i familjen står i köket och kokar ägg, skivar bröd och nynnar glatt med i radions tralliga schlagerdänga. Dukar fram sju sorters pålägg medans hennes man nöjt sitter och läser morgontidningen. Han daskar kärleksfullt till sin fru på rumpan varav hennes fnitter överröstar Tassimomaskinens sorl.
I en annan del av Tormestorp:
07.00
Återigen ljuder alarmet och mamman funderar sömndrucket på att kasta mobilen i väggen, men ångrar sig i sista sekund och trycker hårt på Snooze...
I en del av Tormestorp:
07.00
Mamman går upp till barnens rum och väcker barnen varsamt. De vaknar direkt och hoppar ur sina sängar och säger godmorgon till sin mor.
Familjen sitter nu samlad kring frukostbordet och stämningen är uppsluppen och mamman i familjen ler och tycker att livet är underbart.
I en annan del av Tormestorp:
07.10
För helvete dåååå, jag ger mig då och går upp, muttrar mamman irriterat och tvingas med uppgivenhet att denna gång trycka på stopp istället för Snooze. Hon sätter sig på sängkanten, håret har knutit ihop sig som en garnnysta av hår på vänster sida av huvudet, sminket från gårdagen som hon inte orkade tvätta av har nu placerat sig som ett verk av Picasso över hennes ansikte. Hon sitter i några minuter med slutna ögon, halvöppen mun framåtböjd, men reagerar när hon upptäcker att hon sakta trillar framåt.
I en del av Tormestorp:
07.20
Mamman i familjen har nu dukat av frukosten och står och lägger frukt i barnens Guccilådor. Pappan tar på sig kappan och gör en sista koll i portföljen innan han ska iväg för att spendera ännu en dag som hårt arbetande VD. Mamman kysser sin make farväl och får en skämtsam förmaning om att inte shoppa för mer än trettiotusen under förmiddagens shoppingrunda. Barnen sitter och tittar på barnprogram, men studsar ut i hallen när de hör att det är dags för deras pappa att gå. Farväl, älskade pappa, ropar de när de får sina kramar.
I en annan del av Tormestorp:
07.20
Mamman har snubblande lyckats ta sig ner till nedanvåningen och står nu och kliar sig i huvudet framför kaffebryggaren. Att det ska vara så svårt att ta tag i kannan och fixa kaffet. GÄSP! Det krafsar på dörren och hon släntrar ansträngande bort till ytterdörren för att släppa in hunden. Efter en stund lyckas hon i alla fall aktivera bryggaren. Medans hon väntar går hon i vanlig ordning bort till storarumsbordet där den älskade datorn står. Hon försöker febrilt att läsa vad som hänt på Facebook de timmarna hon varit borta. Men ger snart upp och hämtar kaffe istället.
I en del av Tormestorp:
07.40
Även mamman i denna familjen har satt sig vid en av familjens datorer. Lite nätshopping på morgonkvisten är ju alltid trevligt! Från allrummet hörs barnens glada skratt och livet leker denna vackra soliga morgon.
I en annan del av Tormestorp:
07.30
Fan, fan, måste upp och väcka Colin ju, tänker mamman! Innan hon gör det måste hon fixa fram kläderna till sin son. Med stressen som följer av att väcka honom kommer helt plötsligt vakenheten! Colin, det är dags att gå upp, säger mamman och puttar till sin son. Colin! Mamman börjar nu kittla honom. Ingen reaktion. COLIN! NU måste du gå upp om du ska hinna äta frukost! Jag lägger kläderna här och springer ner och fixar frukost till dig, oki?
I en del av Tormestorp:
07.40
Mamman och barnen är på väg ut i garaget till Porschen och möts av grannflickan som precis kommer tillbaka efter att ha rastat familjens dobermann Prada. Mamman kör sedan sina barn de tvåhundra metrarna till skolan och önskar dem en bra dag i skolan! Mamman kör sedan iväg för att träffa väninnorna på spa under förmiddagen... Solen skiner och livet är härligt!
I en annan del av Tormestorp:
07.40
Efter många om och men har nu Colin kommit ner och mamman ska bre hans macka. Hon tittar surt ut genom fönstret på det regniga vädret och suckar. Tar fram en brödskiva och lägger på bänken. Går mot kyskåpet för att hämta smör och pålägg, vänder sig om och ser brödskivan försvinna med en jävla fart genom köket. KATTJÄVEL!!! Mamman börjar rusa efter i ett försök att ta brödskivan, snor man så får man inget alls. Katten är dock snabbare och smart nog att dra ner i källaren. ORKA gå ner där för en brödskivas skull. Nåja, ny brödskiva. Lyckas bre den utan problem, skinka på och går till kylskåpet för att hämta juice. I ögonvrån ser hon skinkan försvinna med en rasande fart. KATTJÄÄÄÄVEL!!! Jagar nästa katt, även detta utan resultat. Hon går tillbaka till köket. SUCK. Resten av mackan är borta. (för mig ärdet helt obegripligt att inte huvudpersonen lär sig något av den första gången mackan försvinner)
Colin äter frukost och mamman letar ryggsäck. Var i hela friden är den? Jag måste ju åt plastburken till frukten, tänker hon förstrött. Hon hittar till slut den. Mitt i hallen. Fullt synlig. Fixar frukten, lägger i den i lådan. Sååå, perfekt! Nu kan klockan bli 8.00! MAMMA! Oliver tog halva min macka, skriker Colin...
I en annan del av Tormestorp:
08.10
All good in the hood. En bra morgon, jag kom upp som sagt. Colin kom till skolan MED frukt. Mina morgnar är aldrig perfekta. De varvas mellan en enorm seghet och husdjurens uppstressande aktioner. Upp och ner och nästan aldrig i ett jämnt tempo. Och jag kan komma på mig själv med att avundas ett liv jag aldrig kommer att ha. Och kommer på mig själv med att inte göra det för det här är jag. Det här är mitt liv...
//Sanna, er trött i morgon...
06.30
Mamman i familjen vaknar som vanligt prick 06.30 med ett leénde på läpparna, perfekt makeup och håret ligger platt och vackert. Hon stiger med ett glatt skutt ur sin vackra säng och säger med mjuk röst till sin perfekta man att det är dags att gå upp.
I en annan del av Tormestorp:
06.50
Mamman i familjen trycker irriterat med ett hårt finger Snooze på sin mobiltelefon...
I en del av Tormestorp:
06.50
Mamman i familjen står i köket och kokar ägg, skivar bröd och nynnar glatt med i radions tralliga schlagerdänga. Dukar fram sju sorters pålägg medans hennes man nöjt sitter och läser morgontidningen. Han daskar kärleksfullt till sin fru på rumpan varav hennes fnitter överröstar Tassimomaskinens sorl.
I en annan del av Tormestorp:
07.00
Återigen ljuder alarmet och mamman funderar sömndrucket på att kasta mobilen i väggen, men ångrar sig i sista sekund och trycker hårt på Snooze...
I en del av Tormestorp:
07.00
Mamman går upp till barnens rum och väcker barnen varsamt. De vaknar direkt och hoppar ur sina sängar och säger godmorgon till sin mor.
Familjen sitter nu samlad kring frukostbordet och stämningen är uppsluppen och mamman i familjen ler och tycker att livet är underbart.
I en annan del av Tormestorp:
07.10
För helvete dåååå, jag ger mig då och går upp, muttrar mamman irriterat och tvingas med uppgivenhet att denna gång trycka på stopp istället för Snooze. Hon sätter sig på sängkanten, håret har knutit ihop sig som en garnnysta av hår på vänster sida av huvudet, sminket från gårdagen som hon inte orkade tvätta av har nu placerat sig som ett verk av Picasso över hennes ansikte. Hon sitter i några minuter med slutna ögon, halvöppen mun framåtböjd, men reagerar när hon upptäcker att hon sakta trillar framåt.
I en del av Tormestorp:
07.20
Mamman i familjen har nu dukat av frukosten och står och lägger frukt i barnens Guccilådor. Pappan tar på sig kappan och gör en sista koll i portföljen innan han ska iväg för att spendera ännu en dag som hårt arbetande VD. Mamman kysser sin make farväl och får en skämtsam förmaning om att inte shoppa för mer än trettiotusen under förmiddagens shoppingrunda. Barnen sitter och tittar på barnprogram, men studsar ut i hallen när de hör att det är dags för deras pappa att gå. Farväl, älskade pappa, ropar de när de får sina kramar.
I en annan del av Tormestorp:
07.20
Mamman har snubblande lyckats ta sig ner till nedanvåningen och står nu och kliar sig i huvudet framför kaffebryggaren. Att det ska vara så svårt att ta tag i kannan och fixa kaffet. GÄSP! Det krafsar på dörren och hon släntrar ansträngande bort till ytterdörren för att släppa in hunden. Efter en stund lyckas hon i alla fall aktivera bryggaren. Medans hon väntar går hon i vanlig ordning bort till storarumsbordet där den älskade datorn står. Hon försöker febrilt att läsa vad som hänt på Facebook de timmarna hon varit borta. Men ger snart upp och hämtar kaffe istället.
I en del av Tormestorp:
07.40
Även mamman i denna familjen har satt sig vid en av familjens datorer. Lite nätshopping på morgonkvisten är ju alltid trevligt! Från allrummet hörs barnens glada skratt och livet leker denna vackra soliga morgon.
I en annan del av Tormestorp:
07.30
Fan, fan, måste upp och väcka Colin ju, tänker mamman! Innan hon gör det måste hon fixa fram kläderna till sin son. Med stressen som följer av att väcka honom kommer helt plötsligt vakenheten! Colin, det är dags att gå upp, säger mamman och puttar till sin son. Colin! Mamman börjar nu kittla honom. Ingen reaktion. COLIN! NU måste du gå upp om du ska hinna äta frukost! Jag lägger kläderna här och springer ner och fixar frukost till dig, oki?
I en del av Tormestorp:
07.40
Mamman och barnen är på väg ut i garaget till Porschen och möts av grannflickan som precis kommer tillbaka efter att ha rastat familjens dobermann Prada. Mamman kör sedan sina barn de tvåhundra metrarna till skolan och önskar dem en bra dag i skolan! Mamman kör sedan iväg för att träffa väninnorna på spa under förmiddagen... Solen skiner och livet är härligt!
I en annan del av Tormestorp:
07.40
Efter många om och men har nu Colin kommit ner och mamman ska bre hans macka. Hon tittar surt ut genom fönstret på det regniga vädret och suckar. Tar fram en brödskiva och lägger på bänken. Går mot kyskåpet för att hämta smör och pålägg, vänder sig om och ser brödskivan försvinna med en jävla fart genom köket. KATTJÄVEL!!! Mamman börjar rusa efter i ett försök att ta brödskivan, snor man så får man inget alls. Katten är dock snabbare och smart nog att dra ner i källaren. ORKA gå ner där för en brödskivas skull. Nåja, ny brödskiva. Lyckas bre den utan problem, skinka på och går till kylskåpet för att hämta juice. I ögonvrån ser hon skinkan försvinna med en rasande fart. KATTJÄÄÄÄVEL!!! Jagar nästa katt, även detta utan resultat. Hon går tillbaka till köket. SUCK. Resten av mackan är borta. (för mig ärdet helt obegripligt att inte huvudpersonen lär sig något av den första gången mackan försvinner)
Colin äter frukost och mamman letar ryggsäck. Var i hela friden är den? Jag måste ju åt plastburken till frukten, tänker hon förstrött. Hon hittar till slut den. Mitt i hallen. Fullt synlig. Fixar frukten, lägger i den i lådan. Sååå, perfekt! Nu kan klockan bli 8.00! MAMMA! Oliver tog halva min macka, skriker Colin...
I en annan del av Tormestorp:
08.10
All good in the hood. En bra morgon, jag kom upp som sagt. Colin kom till skolan MED frukt. Mina morgnar är aldrig perfekta. De varvas mellan en enorm seghet och husdjurens uppstressande aktioner. Upp och ner och nästan aldrig i ett jämnt tempo. Och jag kan komma på mig själv med att avundas ett liv jag aldrig kommer att ha. Och kommer på mig själv med att inte göra det för det här är jag. Det här är mitt liv...
//Sanna, er trött i morgon...
Hur bitterhet påverkar ens sätt att tänka rationellt...
Idag är jag så bitter... Fan, så bitter. Då hjälper det inte att man har Facebook. För när man har Facebook och läser folks statusar, då kan man tendera att bli elak. Ännu värre är det om man skriver ut en status som inte är positiv och folk gillar den! Då, då undrar man verkligen vad folk tänker med? Är det verkligen något att gilla att jag fick en sked i ögat när jag skulle dricka kaffe? Bitterheten öppnar också upp för ett helt nytt synsätt! Sånt du aldrig skulle reta dig på i vanliga fall skriker nu i dina ögon och försöker att förmå dina händer att kommentera dessa retsamheter! Hjärnan tänker ut dräpande och sårande svar och djävulen sitter stillsamt på axeln, flinar och väntar på att du ska genomföra det elaka.
Bitterheten bidrar också till varför kattantalet inomhus drastiskt minskar. För inte fan ska de vara här inne!
Hade mina gardiner varit uppe i sovrummet och krukan stått kvar, så kanske...
Hade min knäckemacka med makrill varit hel efter att jag snabbt satte in smöret i kylskåpet, så kanske...
Om de inte hade letat upp små högljudda saker att släpa över golvet, så kanske...
Om de hade legat blickstilla i soffan som hunden gör, så kanske...
Sammanfattningen blev: Fem katter i trädgården.
Bitterheten och djävulen på axeln samarbetar, smider planer och infekterar ens sinne. De vill att ALLA ska råka ut för deras påhitt! Ingen ska gå säker. I det läget måste man vara smart och genomskåda deras aktioner. För inte vill man såra folk för att man är bitter? Men, tänka elakt, det får jag göra, för ingen kan höra mina tankar.
Snart ska jag försöka ta mig i kragen och ta hand om röran på min sons rum. Jag är faktiskt helt säker på att bitterheten kommer att stiga markant så fort jag sätter min fot i det rummet. Då ska jag kasta elaka kommentarer till nallarna och gosedjuren. Fyyy, vilka fula öron du har, herr Nallebjörn! Vill folk ens krama dig när du fattas ett öga, ditt miffo? Hört talas om att tvättas någon gång? Du luktar ju!
Jag vill inte berätta vad du ser ut som, men vill du ha en banan?
Du har ett ansikte bara en mor kan älska?
Kommer du från secondhand eller????
Vi håller tummarna för att bitterheten rinner av mig under dagen...
//Sanna, ert E i Elak...
Bitterheten bidrar också till varför kattantalet inomhus drastiskt minskar. För inte fan ska de vara här inne!
Hade mina gardiner varit uppe i sovrummet och krukan stått kvar, så kanske...
Hade min knäckemacka med makrill varit hel efter att jag snabbt satte in smöret i kylskåpet, så kanske...
Om de inte hade letat upp små högljudda saker att släpa över golvet, så kanske...
Om de hade legat blickstilla i soffan som hunden gör, så kanske...
Sammanfattningen blev: Fem katter i trädgården.
Bitterheten och djävulen på axeln samarbetar, smider planer och infekterar ens sinne. De vill att ALLA ska råka ut för deras påhitt! Ingen ska gå säker. I det läget måste man vara smart och genomskåda deras aktioner. För inte vill man såra folk för att man är bitter? Men, tänka elakt, det får jag göra, för ingen kan höra mina tankar.
Snart ska jag försöka ta mig i kragen och ta hand om röran på min sons rum. Jag är faktiskt helt säker på att bitterheten kommer att stiga markant så fort jag sätter min fot i det rummet. Då ska jag kasta elaka kommentarer till nallarna och gosedjuren. Fyyy, vilka fula öron du har, herr Nallebjörn! Vill folk ens krama dig när du fattas ett öga, ditt miffo? Hört talas om att tvättas någon gång? Du luktar ju!
Jag vill inte berätta vad du ser ut som, men vill du ha en banan?
Du har ett ansikte bara en mor kan älska?
Kommer du från secondhand eller????
Vi håller tummarna för att bitterheten rinner av mig under dagen...
//Sanna, ert E i Elak...
Vakna med the voice...
...står på i bakgrunden. Och jag försöker att peppa mig själv så att jag ska ta tag i städningen. Tänker lite att om jag säger till mig själv att det räcker om jag blir klar med nedre våningen idag så är det fine liksom. Och helst hade jag väl viljat hinna bestiga Mount Laundry i soffan där uppe. Men, saker och ting känns tuffa just nu. Johan åkte i lördags och ensamheten är ett stort faktum som tynger i mitt sinne. Det görs följe av den känsla av hopplöshet jag har inför framtiden just nu. Hade ju min sista dag på utbildningen i fredags och nu är jag därför arbetslös... Igen... Med ännu en utbildning i mitt cv. Ingen praktik kunde de hitta till mig heller. Så att söka jobb känns jobbigt med tanke på att jag inte har ens lite praktisk erfarenhet av mitt nya yrke. Jag ska inte skräda orden, jag är fett jävla less på allt just nu!=(
Med tanke på att jag inte hann få praktik så har jag kontaktat min handläggare om att få förlängt med två veckor på utbildningen med start måndag. Jag väntar på besked om det och hoppas fan på det bästa så att jag är sysselsatt åtminstone en stund till. En stund närmre säsongens start och mer hopp om att få jobb.
Detta blir ett kort inlägg, men, va fan, det är ett inlägg i alla fall!
NU ska jag ta tag i mig själv och BÖRJA städa så att nedre våningen blir shiny, shiny!
Bröllopskyssen! Paret Silver! <3
2011-01-06
Japp, jag har gift mig!=)
//Sanna, er forskare i fritiden...
Med tanke på att jag inte hann få praktik så har jag kontaktat min handläggare om att få förlängt med två veckor på utbildningen med start måndag. Jag väntar på besked om det och hoppas fan på det bästa så att jag är sysselsatt åtminstone en stund till. En stund närmre säsongens start och mer hopp om att få jobb.
Detta blir ett kort inlägg, men, va fan, det är ett inlägg i alla fall!
NU ska jag ta tag i mig själv och BÖRJA städa så att nedre våningen blir shiny, shiny!
Bröllopskyssen! Paret Silver! <3
2011-01-06
Japp, jag har gift mig!=)
//Sanna, er forskare i fritiden...
