I en annan del av Tormestorp...

I en del av Tormestorp:
06.30
Mamman i familjen vaknar som vanligt prick 06.30 med ett leénde på läpparna, perfekt makeup och håret ligger platt och vackert. Hon stiger med ett glatt skutt ur sin vackra säng och säger med mjuk röst till sin perfekta man att det är dags att gå upp.

I en annan del av Tormestorp:
06.50
Mamman i familjen trycker irriterat med ett hårt finger Snooze på sin mobiltelefon...

I en del av Tormestorp:
06.50
Mamman i familjen står i köket och kokar ägg, skivar bröd och nynnar glatt med i radions tralliga schlagerdänga. Dukar fram sju sorters pålägg medans hennes man nöjt sitter och läser morgontidningen. Han daskar kärleksfullt till sin fru på rumpan varav hennes fnitter överröstar Tassimomaskinens sorl.

I en annan del av Tormestorp:
07.00
Återigen ljuder alarmet och mamman funderar sömndrucket på att kasta mobilen i väggen, men ångrar sig i sista sekund och trycker hårt på Snooze...

I en del av Tormestorp:
07.00
Mamman går upp till barnens rum och väcker barnen varsamt. De vaknar direkt och hoppar ur sina sängar och säger godmorgon till sin mor.
Familjen sitter nu samlad kring frukostbordet och stämningen är uppsluppen och mamman i familjen ler och tycker att livet är underbart.

I en annan del av Tormestorp:
07.10
För helvete dåååå, jag ger mig då och går upp, muttrar mamman irriterat och tvingas med uppgivenhet att denna gång trycka på stopp istället för Snooze. Hon sätter sig på sängkanten, håret har knutit ihop sig som en garnnysta av hår på vänster sida av huvudet, sminket från gårdagen som hon inte orkade tvätta av har nu placerat sig som ett verk av Picasso över hennes ansikte. Hon sitter i några minuter med slutna ögon, halvöppen mun framåtböjd, men reagerar när hon upptäcker att hon sakta trillar framåt.

I en del av Tormestorp:
07.20
Mamman i familjen har nu dukat av frukosten och står och lägger frukt i barnens Guccilådor. Pappan tar på sig kappan och gör en sista koll i portföljen innan han ska iväg för att spendera ännu en dag som hårt arbetande VD. Mamman kysser sin make farväl och får en skämtsam förmaning om att inte shoppa för mer än trettiotusen under förmiddagens shoppingrunda. Barnen sitter och tittar på barnprogram, men studsar ut i hallen när de hör att det är dags för deras pappa att gå. Farväl, älskade pappa, ropar de när de får sina kramar.

I en annan del av Tormestorp:
07.20
Mamman har snubblande lyckats ta sig ner till nedanvåningen och står nu och kliar sig i huvudet framför kaffebryggaren. Att det ska vara så svårt att ta tag i kannan och fixa kaffet. GÄSP! Det krafsar på dörren och hon släntrar ansträngande bort till ytterdörren för att släppa in hunden. Efter en stund lyckas hon i alla fall aktivera bryggaren. Medans hon väntar går hon i vanlig ordning bort till storarumsbordet där den älskade datorn står. Hon försöker febrilt att läsa vad som hänt på Facebook de timmarna hon varit borta. Men ger snart upp och hämtar kaffe istället.

I en del av Tormestorp:
07.40
Även mamman i denna familjen har satt sig vid en av familjens datorer. Lite nätshopping på morgonkvisten är ju alltid trevligt! Från allrummet hörs barnens glada skratt och livet leker denna vackra soliga morgon.

I en annan del av Tormestorp:
07.30
Fan, fan, måste upp och väcka Colin ju, tänker mamman! Innan hon gör det måste hon fixa fram kläderna till sin son. Med stressen som följer av att väcka honom kommer helt plötsligt vakenheten! Colin, det är dags att gå upp, säger mamman och puttar till sin son. Colin! Mamman börjar nu kittla honom. Ingen reaktion. COLIN! NU måste du gå upp om du ska hinna äta frukost! Jag lägger kläderna här och springer ner och fixar frukost till dig, oki?

I en del av Tormestorp:
07.40
Mamman och barnen är på väg ut i garaget till Porschen och möts av grannflickan som precis kommer tillbaka efter att ha rastat familjens dobermann Prada. Mamman kör sedan sina barn de tvåhundra metrarna till skolan och önskar dem en bra dag i skolan! Mamman kör sedan iväg för att träffa väninnorna på spa under förmiddagen... Solen skiner och livet är härligt!

I en annan del av Tormestorp:
07.40
Efter många om och men har nu Colin kommit ner och mamman ska bre hans macka. Hon tittar surt ut genom fönstret på det regniga vädret och suckar. Tar fram en brödskiva och lägger på bänken. Går mot kyskåpet för att hämta smör och pålägg, vänder sig om och ser brödskivan försvinna med en jävla fart genom köket. KATTJÄVEL!!! Mamman börjar rusa efter i ett försök att ta brödskivan, snor man så får man inget alls. Katten är dock snabbare och smart nog att dra ner i källaren. ORKA gå ner där för en brödskivas skull. Nåja, ny brödskiva. Lyckas bre den utan problem, skinka på och går till kylskåpet för att hämta juice. I ögonvrån ser hon skinkan försvinna med en rasande fart. KATTJÄÄÄÄVEL!!! Jagar nästa katt, även detta utan resultat. Hon går tillbaka till köket. SUCK. Resten av mackan är borta. (för mig ärdet helt obegripligt att inte huvudpersonen lär sig något av den första gången mackan försvinner)
Colin äter frukost och mamman letar ryggsäck. Var i hela friden är den? Jag måste ju åt plastburken till frukten, tänker hon förstrött. Hon hittar till slut den. Mitt i hallen. Fullt synlig. Fixar frukten, lägger i den i lådan. Sååå, perfekt! Nu kan klockan bli 8.00! MAMMA! Oliver tog halva min macka, skriker Colin...

I en annan del av Tormestorp:
08.10
All good in the hood. En bra morgon, jag kom upp som sagt. Colin kom till skolan MED frukt. Mina morgnar är aldrig perfekta. De varvas mellan en enorm seghet och husdjurens uppstressande aktioner. Upp och ner och nästan aldrig i ett jämnt tempo. Och jag kan komma på mig själv med att avundas ett liv jag aldrig kommer att ha. Och kommer på mig själv med att inte göra det för det här är jag. Det här är mitt liv...

//Sanna, er trött i morgon...





I en annan del av Tormestorp...

...sitter den ensamma kvinnan framför braskaminen, ouppmärksam på omvärldens ljud, ljus och dofter. Elden i kaminen värmer hennes kropp, ansikte och händer, men lyckas inte värma hennes kalla inre. Ett substitut för värme som inte kan mer än jämföras med en spott i Oceanen, ett sandkorn i Sahara, en stjärna i Universum. Obetydligt.
Längtan, saknad och hopplöshet fyller varenda del i hennes sinne så komplett att det inte finns plats ens för tankar. Än mindre för ord att beskriva känslorna som rusar i etthundranittio.
Elden håller på att slockna och kvinnan lägger monotoniskt in ett vedträ för att hålla igång kroppsvärmen. I hopp om att den till slut ska tränga in i det innersta....

Plötsligt reser sig kvinnan bestämt upp efter vad som känns som tio evigheter och stirrar med fast och bestämd blick ut i tomma intet. Ögonen börjar lysa upp och kroppsspråket börjar förändra sig från zombietillstånd till energisk hållning. Det är dags att sluta upp med det här nu, säger hon. Nu får det vara nog med självömkan denna soliga vinterdag. Jag har säkert en miljon saker jag kan och SKA ta tag i här hemma! 

Och så gjorde kvinnan...

//Sanna, er het i bestämd... 



I en annan del av Tormestorp...

...sitter hon. Den omtalade, kritiserade och omtyckta tjejen. Framför sin dator i akt med att spinna ihop ännu ett inlägg som för omvärlden kan verka ointressant. Men, som ändå följs av några få.

Hennes dag har varit lång, kall och regnig och hennes skratt få. Man kan ju inte alltid ligga på topp. Omständigheter har retat henne, frestat hennes diaboliska sida, antastat hennes lugn och försökt att förinta hennes riktiga jag. Men. Hon gick ur det fri, med ett lättare sinne och hjärta. Med förhoppningar om en bättre dag i morgon. Där omständigheterna inte kommer att plocka fram det sämsta.
I hennes hjärna maler tankarna febrilt i samförstånd med känslornas vågor i kroppen. Funderingar över hur, varför och varför inte och kan jag, tar plats.

Inget är lätt, inget är komplett, bara HON kan själv kämpa....


Sanna gräver...
Har teori...
Pratar...
Skrattar...
Kör hjullastare...
Vill köra lastbil...
Vill det där...
Vill det här...

Jag har förhoppningar om det mesta, men insikt om att saker och ting inte alltid går som det ska.



//Sanna, ert band på grävaren...


I en annan del av Tormestorp...

Mamman i huset vaknar förvirrat upp av dotterns röst utanför sovrumsdörren.
-Mamma, mamma!!! Jag tar bussen till stan om tjugo minuter!
Hundarna börjar röra på sig och tror naturligtvis att det är dags att gå upp. Lägg er ner, nu! Missi, LIGG NER!
Ljudet bakom dörren försvinner och förvandlas till steg nerför trappan. En snabb koll på klockradion visar 9.42. Dags att gå upp kanske? Tanken hinner bara precis snudda sinnet innan sömnen faller över henne som ett rutigt täcke. Fragment av nattens oroliga drömmar dyker genast upp. Skogen, havet, världens djupaste hav. Måste flytta tydligen för i drömmen fylls bilen av diverse saker såsom kläder, täcken och andra udda saker som inte kommer att bli ihågkomna när vakenhetens grepp träder in. Varför är det ett sånt liv här? Här är alltid så lugnt... I bakgrunden av huvudet hörs MTV, röster, skrammel och spring.
Yrvaket tittar mamman på klockradion. Den visar denna gången 10.52. Med ens blir hon klarvaken!
Herregud, hur har jag kunnat sova så här länge? Jag som alltid går upp vid ca 10.00 och det för alla andra, tänker hon.
Nu när hundarna märkt att deras matte är vaken så utspelar det sig ett mindre kaos i sängen. Ett tumult av svansar, ben och studsar av kissnödighet. Mamman slänger benen över sängkanten och blir sittande en stund tittandes ut på det stora kastanjeträdet som svajar utanför fönstret. Vad var det hon skulle göra idag? Vilken dag är det? Onsdag, torsdag något? Måste ha kaffe.
Väl nere på nedanvåningen sitter dottern vid min dator, sonen går omkring med sin slinky och kattungar far till höger och vänster över hela golvet. Ett godmorgon, ett diadem, en yrvaken min och ett par foppatofflor. Sen är mamman ute i trädgården med de bångstyriga, kissnödiga och energiska hundarna i trädgården. Två av dem kopplas fast i löplinor innan den längre promenaden.
Kaffet var det, ja. Vatten, bönor, stäng igen, slå på knappen. Vänta! Varför lyser inte knappen nu? Aha, faaaan, återigen har det rostats bröd av barn som inte sätter dit kaffebryggarsladden IGEN! Nåväl, tur att det upptäcktes nu.
Dottern har lämnat dator och mamman sätter sig där för att vänta på kaffet. Kollar mailen, spanar vad som händer på Facebook, kaffet är klart.
Hon hämtar kaffet. Gud, så gott!
Åter till datorn där det nu har kommit till rutin tre i ordningen. Att läsa bloggar. Plötsligt slår det henne vad det var som skulle göras idag, på denna torsdag. Fika på stan med mammas kusin för att byta böcker! Hon hoppas i sitt innersta att hon ska kunna sätta sig ner och blogga innan hon ska göra vid sig....

Och här sitter jag nu! Kaffet är uppdrucket, min blogg är nästan klar! Alltså bör jag fixa till mig och köra in till stora staden... Har lite mer att skriva om, men känns som att jag får dra till ett till inlägg senare då!=P

Ha en underbar dag!

Over and out

//Sanna, er sida i boken...


RSS 2.0