Tänkte inte på det???
Jag blev med barn. Det blev en flicka. Sen skulle det ju inte hända så mycket mer än att man skulle vara glad och full av kärlek. Lilla detaljen tonårsperiod fanns inte i min värld i alla fall. Va? Ska barn växa upp? När? Hur? Och framför allt varför?
Varje dag åker mina känslor bergodalbana orsakade av små bråk och tjafs. Precis när jag börjar bygga upp något av en harmoni runt omkring mig så fallerar det med ett brak. Som om jag nyss suttit och fått upp ett femvånings korthus och någon öppnar fönstret. En pust, en vind, en orkan. Och det du har byggt upp faller i ett antal virvlande kort vid dina fötter...
Så ser väderprognosen ut här. Sällan bara solsken... Ibland skiner solen starkt men den starka vinden förstör alla möjligheter. Om ni förstår vad jag menar? Man vaknar upp, tittar ut och en strålande dag väntar en. Tror man. Man öppnar dörren och ute blåser det kraftiga vindar som grusar alla badplaner och det mesta annat utomhusskoj man kan tänka sig.
En pust, en vind, en orkan. Här efterföljer de varandra med få uppehåll.
Jag är så evinnerligt trött på att alltid tjafsa och bråka. Det tar all min energi och gör mig till ett monster. Minsta lilla pust kan lätt blåsas upp till en orkan.
(Har förresten en smart liten kille bakom mig nu. han är väl medveten om att man inte får störa sin mamma när hon bloggar. Då gör man följande: Man ställer sig och kramar sin mamma och säger:- Jag älskar dig, mamma.... Man står så en stund sen kommer frågan:- Kan du hälla upp cola till mig? Min efterföljande tanke är: Vad det kostar med ett skyddsrum för de få minutrar jag kräver för mig själv? Och passar på att krama lite till.)
Jag har några fina exempel på vad som kan urarta i bråk här hemma med en tonårsdotter.
Vi ska åka och handla, fröken Silver vill följa med för hon vill köpa glass. För sina egna pengar naturligtvis eftersom hon precis börjat att få hand om sitt eget barnbidrag. Femhundrasextiofem kronor ligger damen inne med. Samt 8 kronor i en sparflaska. Femhundra ska hon spara till festivalen i Hässleholm.
Hon räknar efter och inser att hon fattas fem kronor för att kunna inhandla det glasspaket hon vill ha.
Bella:
-Mamma, jag behöver fem kronor.
Bella sitter med sparflaskan i knäet.
Nej, säger jag. Du har egna pengar.
-Ameeehh, det är ju bara en femma!!!
-Ja, men jag ger inte dig en femma. Köp en annan sorts glass som kostar sextiofem då.
-Men GE DIG! Max han kunde minsann bara ge mig en tjuga bara så där! Och av dig kan jag inte ens få fem kronor???
Sköna damen börjar gå upp i falsett nu.
-Men, Bella, bara ta en femma från din sparflaska då om du behöver den.
Bella börjar dramatiskt att slita och dra i flaskan, stampa onödigt mycket på väg till sin plånbok och är enormt sur....
Man måste lära sig värdet av pengar. Vill hon ha glass för sina egna pengar trots att vi har glass i frysen, ja, då får hon själv ombesörja det impulsköpet.
Väl i affären och står vid schampohyllorna. Bella får alltid välja sitt eget eftersom det blir lättare att ha varsitt. Jag har testat många olika i mina dar och har fastnat för två sorter som passar för just mitt hår.
Bella tar sitt schampo. Hon står vid Tre Semme och utbrister:
-Åååh, detta säger pappa ska vara så bra!
Hennes pappa har knappt något hår på huvudet.
-Och så säger pappa att det räcker jättelänge!
Kan det göra annat om man knappt har hår?
-Köp detta mamma!
-Nej, jag vill ha mitt gamla vanliga.
-Men! Kom igen nu, du kan väl testa!?
Orkar inte skriva ut denna diskussionen eftersom den var hemst utdragen och utspelade sig från hygienavdelningen bort till läskavdelningen, vilket är en bit. Men hon GAV SIG INTE! Ju mer diskussionen pågick, ju mer irriterad blev jag! Kan hon inte bara förstå ett tack, men nej, tack!
Dessutom kan jag tillägga att det är lättare att gå i affären med hennes 6-årige lillebror än henne. Får hon inte något eller jag inte anser att vi behöver saken så kan hon mycket lätt få frispel inne i affären BLAND folk. Vid de tillfällena då bara går jag.
Varför har de inte förvaringsboxar för tonåringar i affärer?
Som sagt, detta är två små mini exempel på allt som utspelar sig här. Dessa små utbrott kommer ca tio gånger om dagen. Och är det inte det så är det bråk med lillebror som verkar vara på tio topp just nu. Och när jag väl säger till de på skarpen då tar hon det högst personligt! Trots att jag sagt till bägge så tror hon att det bara var henne jag sa åt? Ibland urartar dessa sakerna så mycket att hon till slut står och beskyller mig för att alltid vara så elak mot bara henne, att jag inte tycker om henne och att jag är en dålig mamma....
*SUCK*
12-14 sa Elin... Jag längtar tills mitt barn är 14 just nu...
Over and out
//Sanna, er tråd i nerven...
Varje dag åker mina känslor bergodalbana orsakade av små bråk och tjafs. Precis när jag börjar bygga upp något av en harmoni runt omkring mig så fallerar det med ett brak. Som om jag nyss suttit och fått upp ett femvånings korthus och någon öppnar fönstret. En pust, en vind, en orkan. Och det du har byggt upp faller i ett antal virvlande kort vid dina fötter...
Så ser väderprognosen ut här. Sällan bara solsken... Ibland skiner solen starkt men den starka vinden förstör alla möjligheter. Om ni förstår vad jag menar? Man vaknar upp, tittar ut och en strålande dag väntar en. Tror man. Man öppnar dörren och ute blåser det kraftiga vindar som grusar alla badplaner och det mesta annat utomhusskoj man kan tänka sig.
En pust, en vind, en orkan. Här efterföljer de varandra med få uppehåll.
Jag är så evinnerligt trött på att alltid tjafsa och bråka. Det tar all min energi och gör mig till ett monster. Minsta lilla pust kan lätt blåsas upp till en orkan.
(Har förresten en smart liten kille bakom mig nu. han är väl medveten om att man inte får störa sin mamma när hon bloggar. Då gör man följande: Man ställer sig och kramar sin mamma och säger:- Jag älskar dig, mamma.... Man står så en stund sen kommer frågan:- Kan du hälla upp cola till mig? Min efterföljande tanke är: Vad det kostar med ett skyddsrum för de få minutrar jag kräver för mig själv? Och passar på att krama lite till.)
Jag har några fina exempel på vad som kan urarta i bråk här hemma med en tonårsdotter.
Vi ska åka och handla, fröken Silver vill följa med för hon vill köpa glass. För sina egna pengar naturligtvis eftersom hon precis börjat att få hand om sitt eget barnbidrag. Femhundrasextiofem kronor ligger damen inne med. Samt 8 kronor i en sparflaska. Femhundra ska hon spara till festivalen i Hässleholm.
Hon räknar efter och inser att hon fattas fem kronor för att kunna inhandla det glasspaket hon vill ha.
Bella:
-Mamma, jag behöver fem kronor.
Bella sitter med sparflaskan i knäet.
Nej, säger jag. Du har egna pengar.
-Ameeehh, det är ju bara en femma!!!
-Ja, men jag ger inte dig en femma. Köp en annan sorts glass som kostar sextiofem då.
-Men GE DIG! Max han kunde minsann bara ge mig en tjuga bara så där! Och av dig kan jag inte ens få fem kronor???
Sköna damen börjar gå upp i falsett nu.
-Men, Bella, bara ta en femma från din sparflaska då om du behöver den.
Bella börjar dramatiskt att slita och dra i flaskan, stampa onödigt mycket på väg till sin plånbok och är enormt sur....
Man måste lära sig värdet av pengar. Vill hon ha glass för sina egna pengar trots att vi har glass i frysen, ja, då får hon själv ombesörja det impulsköpet.
Väl i affären och står vid schampohyllorna. Bella får alltid välja sitt eget eftersom det blir lättare att ha varsitt. Jag har testat många olika i mina dar och har fastnat för två sorter som passar för just mitt hår.
Bella tar sitt schampo. Hon står vid Tre Semme och utbrister:
-Åååh, detta säger pappa ska vara så bra!
Hennes pappa har knappt något hår på huvudet.
-Och så säger pappa att det räcker jättelänge!
Kan det göra annat om man knappt har hår?
-Köp detta mamma!
-Nej, jag vill ha mitt gamla vanliga.
-Men! Kom igen nu, du kan väl testa!?
Orkar inte skriva ut denna diskussionen eftersom den var hemst utdragen och utspelade sig från hygienavdelningen bort till läskavdelningen, vilket är en bit. Men hon GAV SIG INTE! Ju mer diskussionen pågick, ju mer irriterad blev jag! Kan hon inte bara förstå ett tack, men nej, tack!
Dessutom kan jag tillägga att det är lättare att gå i affären med hennes 6-årige lillebror än henne. Får hon inte något eller jag inte anser att vi behöver saken så kan hon mycket lätt få frispel inne i affären BLAND folk. Vid de tillfällena då bara går jag.
Varför har de inte förvaringsboxar för tonåringar i affärer?
Som sagt, detta är två små mini exempel på allt som utspelar sig här. Dessa små utbrott kommer ca tio gånger om dagen. Och är det inte det så är det bråk med lillebror som verkar vara på tio topp just nu. Och när jag väl säger till de på skarpen då tar hon det högst personligt! Trots att jag sagt till bägge så tror hon att det bara var henne jag sa åt? Ibland urartar dessa sakerna så mycket att hon till slut står och beskyller mig för att alltid vara så elak mot bara henne, att jag inte tycker om henne och att jag är en dålig mamma....
*SUCK*
12-14 sa Elin... Jag längtar tills mitt barn är 14 just nu...
Over and out
//Sanna, er tråd i nerven...
Kommentarer
Postat av: Helen
Oj!!!!
Låter jättejobbigt. Såna problem har jag blivit skonad ifrån tack och lov. Kram och håll ut Sanna.
Postat av: Fröken M
och vips så är jag bara sååå nöjd med att viggo bara är 4 månader och att enda problemet är att få honom att sova när jag vill att han ska göra det. Däremot är jag 28 år och har fortfarande den relationen med min mamma att vi inte kan hålla fred på oss. 28 år och omydigförklarad... det kan reta gallfeber och framkalla orkaner i min sommardag !! kram
Postat av: Bara Jag
Du får ursäkta men jag gapskrattar igenkännande åt ditt inlägg - SÅÅÅ min egen dotter!! Sura miner, stampande i golv och "jag får aldrig", "du ger alla andra" Är stående inslag och man blir TRÖTT och IRRITERAD!!!
Kram!
Postat av: Elin
Har du låtit dottern läsa det du skriver Sanna? Hon kanske skulle gilla det. Att läsa hur du känner i eftertankens stillhet. Ist för att försöka höra genom sin egen ilska mitt i stridens hetta...
Annars kan man låsa in tonåringar i garderoben mellanåt. Tror iaf lagen är flexibel när det gäller just obstinata tonårsbrudar.
Postat av: Hanna
Åhh vad jag ler för mig själv, låter precis som Alicia haha :) :) LOve U
Trackback
