Silverliv

...du må tro jag jobbar bra,
fastän vet du vad,
inte just idag,
jag gör det helst en annan dag...

Alltså kommer jag istället denna måndag bekämpa den sedvanliga ångesten. Den tråkigaste och mest deprimerande dagen på hela veckan är ju just denna förbannade måndag i mitt tycke. Och så har det konstigt nog varit i många år.

I torsdags så var jag och Colin på stan för att träffa mammas kusin för fika och lite byte av böcker. Hon hade sina två barn med sig och Colin klickade direkt med hennes son Viggo. Det resulterade i ett vansinnigt busande och lekande och det i sin tur ledde till att vi bestämde oss för att träffas även denna veckan. Fast då på ett lite mer barnvänligt ställe där våra små kan härja fritt. Så vid första tecken på fint väder denna veckan så bär det av ner till Hembygdsparken där vi vuxna kan kan fika och prata i lugn och ro och där barnen kan leka på lekplatsen. Perfekt! Nu ska man bara hoppas på att åtminstone en dag denna veckan bjuder på uteväder!
Efter fikan så körde vi till Jysk. Colin valde påslakanset och ett nytt dubbellakan införskaffades. Det behövdes verkligen! Och oj, så mysigt vi fick det på kvällen!


Vi poppade popcorn, Colin tittade på teve och jag läste förstås!


Sanslöst bra böcker!

När vi väl gick och la oss så blev det massor med mys och bus i sängen!
             
                                                Myyyys!!!
             
Missi under täcket och naturligtvis så gled mobilen ur handen när jag skulle fota mig och Colin. Hmm, ja, resultatet ser ni ju själva, haha!

_________________________________________________________________________________

I fredags så tog vi tåget för att träffa Ingrid och hennes döttrar! Vi har inte träffats på jättelänge och barnen var superglada för att få träffas igen! Speciellt de stora töserna som hade massor att ta igen! Även Ingrids lillebror, Angelo hade följt med till Colins stora glädje! Han avgudar Angelo som bara den! Vi var inne i en affär och tittade och när vi står där inne hör man ett skrik från en karl utanför. Vi tittar ut och då har Colin och Jennifer bestämt sig för att leka skyltdockor i det tomma fönstret. En gubbe var inte beredd på att de skulle röra sig och hoppade därför en meter upp och skrek till av förvåning och skräck! Herregud, som vi skrattade. Vi stod där en lång stund och såg hur folk reagerade och skrattade när de upptäckte att det var levande dockor, haha! Jag skrattade så att tårarna började rinna. Var får de små allt ifrån?




Vi gick runt lite inne på Triangeln innan vi bestämde oss för att gå ut istället. Vädret var fantastiskt fint trots att det enligt prognoserna skulle bli regn. Som tur var hade de ju fel som så många gånger innan!

Finaste! Angelo, Colin och Jennifer. <3

På Gustav Adolfs Torg hittade vi denna dansanta riddare! Jag brukar aldrig ge tiggare pengar, men han var verkligen ett undantag! Så jag skickade fram Colin med allt mitt skrammel, hihi!


                                   
För de småpengarna fick vi ett fint foto med barnen och riddaren, haha!

Efter det blev det in på McDonalds för att köpa Happy Meal till de små eftersom vi andra ville äta på China Box. Jag kan inte säga att jag var nöjd med maten på China Box faktiskt. Så där lär jag nog inte äta fler gånger faktiskt.=(

Massor med lek och bus för de små....

...och massor med hemlighetsmakeri och viskningar från de stora töserna!

Utsikten


   


Ingrid, Nataly och Angelo!

Efter att ha snurrat rundor i Malmö en bra stund och jag trodde att det var dags att åka hem så bestämde vi oss spontant nog för att vi skulle se på bio! Det blev Trollkarlens Lärling eftersom det var den enda vi kunde se med tanke på våra sjuåringar. Filmen var ganska bra och ungarna var supernöjda! Efter den blev det att åka hem, alla supertrötta och likaså supernöjda!

___________________________________________________________________________________

Jag har en sak som retar mig fullkomligt. Som de flesta andra bloggare så läser jag ett antal bloggar. Om någon kommenterar min blogg så brukar jag svara på kommentaren för att visa att jag är glad för att den personen tar sig tid att läsa min blogg överhuvudtaget. Jag menar, vem gillar inte när någon kommenterar det man skriver?
Nu har jag flera gånger kommenterat några av de bloggar jag läser utan att få gensvar. Betyder det då att dessa bloggare inte läser min blogg och därför inte känner att de vill svara? Eller vad beror det på?
Jag har i alla fall bestämt mig för att jag vill fortsätta att läsa dessa bloggar. Men för att undvika mer irritation från mig själv så slutar jag att kommentera de bloggar som jag inte får gensvar ifrån.

Så var det med det. Hur tycker ni?

Nu måste jag dessvärre sluta att skriva eftersom barnen väntar på att jag ska handla bröd till dem, haha! Jag känner deras blickar i nacken, hmm, jaja.

Får man hälsa till någon?
Jag fick igår reda på av min mamma att jag har en läsare som jag inte visste om.
Därför vill jag hälsa till Pitterhöna!

Over and out

//Sanna, er smula i brödet...

Mamman i huset vaknar förvirrat upp av dotterns röst utanför sovrumsdörren.
-Mamma, mamma!!! Jag tar bussen till stan om tjugo minuter!
Hundarna börjar röra på sig och tror naturligtvis att det är dags att gå upp. Lägg er ner, nu! Missi, LIGG NER!
Ljudet bakom dörren försvinner och förvandlas till steg nerför trappan. En snabb koll på klockradion visar 9.42. Dags att gå upp kanske? Tanken hinner bara precis snudda sinnet innan sömnen faller över henne som ett rutigt täcke. Fragment av nattens oroliga drömmar dyker genast upp. Skogen, havet, världens djupaste hav. Måste flytta tydligen för i drömmen fylls bilen av diverse saker såsom kläder, täcken och andra udda saker som inte kommer att bli ihågkomna när vakenhetens grepp träder in. Varför är det ett sånt liv här? Här är alltid så lugnt... I bakgrunden av huvudet hörs MTV, röster, skrammel och spring.
Yrvaket tittar mamman på klockradion. Den visar denna gången 10.52. Med ens blir hon klarvaken!
Herregud, hur har jag kunnat sova så här länge? Jag som alltid går upp vid ca 10.00 och det för alla andra, tänker hon.
Nu när hundarna märkt att deras matte är vaken så utspelar det sig ett mindre kaos i sängen. Ett tumult av svansar, ben och studsar av kissnödighet. Mamman slänger benen över sängkanten och blir sittande en stund tittandes ut på det stora kastanjeträdet som svajar utanför fönstret. Vad var det hon skulle göra idag? Vilken dag är det? Onsdag, torsdag något? Måste ha kaffe.
Väl nere på nedanvåningen sitter dottern vid min dator, sonen går omkring med sin slinky och kattungar far till höger och vänster över hela golvet. Ett godmorgon, ett diadem, en yrvaken min och ett par foppatofflor. Sen är mamman ute i trädgården med de bångstyriga, kissnödiga och energiska hundarna i trädgården. Två av dem kopplas fast i löplinor innan den längre promenaden.
Kaffet var det, ja. Vatten, bönor, stäng igen, slå på knappen. Vänta! Varför lyser inte knappen nu? Aha, faaaan, återigen har det rostats bröd av barn som inte sätter dit kaffebryggarsladden IGEN! Nåväl, tur att det upptäcktes nu.
Dottern har lämnat dator och mamman sätter sig där för att vänta på kaffet. Kollar mailen, spanar vad som händer på Facebook, kaffet är klart.
Hon hämtar kaffet. Gud, så gott!
Åter till datorn där det nu har kommit till rutin tre i ordningen. Att läsa bloggar. Plötsligt slår det henne vad det var som skulle göras idag, på denna torsdag. Fika på stan med mammas kusin för att byta böcker! Hon hoppas i sitt innersta att hon ska kunna sätta sig ner och blogga innan hon ska göra vid sig....

Och här sitter jag nu! Kaffet är uppdrucket, min blogg är nästan klar! Alltså bör jag fixa till mig och köra in till stora staden... Har lite mer att skriva om, men känns som att jag får dra till ett till inlägg senare då!=P

Ha en underbar dag!

Over and out

//Sanna, er sida i boken...