Tipp, tapp, tipp, tapp....
När till och med andra efter alla dessa år märker.
När jag var liten var jag säkert jobbig. Men inte jobbigare än andra skulle jag tro. Och du skrek och du skällde och du fick minsann en att veta att man levde. Och vissa gånger till att veta varför man inte borde. Antagligen mådde du inte bra själv. Det vet man ju nu. Nu är man vuxen.
När jag var tonåring var jag verkligen jättejobbig. Jag hade mina egna anledningar. Såna jag inte kunde rå över. Och när man var tonåring var man väl fortfarande barn? Jag sårade säkert många.
Jag är vuxen nu. Vad har jag gjort som har sårat dig så mycket? Vad har jag gjort som får mig att krypa ihop i din närhet som en ballong vars alla känslor satt på skinnet utanför och du vore en nål alltför nära? Vad är det som gör att jag blir rädd av att du ska vara i närheten och dra i mina nerver som en marionett?
Det är känslan av att känna sig värdelös. Att vara någon som är avskydd.
Jag blir så jävla fan äckligt trött på dig!!! Och jag vet snart inte vad jag ska göra!?!? Och det har inte bara med mig att göra just nu!
SKRIK INTE PÅ MIN SON! SKÄLL INTE PÅ MITT BARN!
JAG har uppfostrat honom på ett annat sätt. Jag har uppfostrat min dotter på ett annat sätt! De är inte vana vid att få skit för att de rör sig, för något du tycker är fel, för att de råkar göra något orätt ibland. Och då menar jag i första hand min son. Han är så snäll. Han är jättebra på att förstå nej. Han är duktig. Men, han är bara 6 år gammal. Och när han gör något dumt.
Då räcker det med att säga till honom. Då förstår han.
Snälla, pappa, snälla. Sök hjälp. Det är inte bara JAG som tycker att det går överstyr.
Jag vet att du alltid ställer upp om det går. Jag vet att du finns där. Men måste det vara suck, stön och fyyy fan nuförtiden innan man får den lilla hjälpen?
Och jag är ändå den som ber dig om minst.....
Pappa, snälla.... Jag orkar inte detta mer.
Over and out
//Sanna, din nål i stacken...
Sanna!Det är så träffande att jag sitter med tårarna i ögonen. Jag har levt med detta beteende i många år och gråtit många gånger.Tyvärr har inte din "pappa" velat erkänna att felet varit hans,vilket i grund och botten orsakade vår skilsmässa. Jag vet att du, pga honom, haft en svår uppväxt och du ska veta att jag och dina syskon nu ser hur hur han behandlar dig och vill stötta dig. Säg bara hur!! En intervention hade nog varit det bästa,känns det som!Det är inte meningen att dina barn(mina barnbarn,inte hans!!!)ska behöva stå ut med vad du fick stå ut med,förstår du!!?? Prata ihop dig med dina syskon om vad ni vill ta upp med honom och involvera gärna era sambos,för de har oxå råkat ut för hans humör.Love you!<3<3
Ryser från topp till tå när jag läser detta. kan vara svårt att förstå att en sån varmhjärtad tjej som du har haft en halvhjärtad barndom,då menar jag att du inte känt kärlek från båda föräldrar. Håller med din mor om att konfrontera din far. Förstår att det måste va jobbigt för dej.Hoppas att ni kan finna en lösning och få lung o ro.Dina barn har en supermamma som skyddar dom till varje pris så dom kan känna sej trygga. Det kommer bli bra Sanna! Man är inte mer än människa och det är bra att du sätter ner foten och säger hur du vill ha det.Du är en stark kvinna! Kramizar :)
Tänker på dig och nångång måste man säga stopp. Jag stöttar dig och finns här för dig när du är ledsen och behöver en kram. . .
SÅ där ska man inte känna för sina föräldrar. De har satt en till världen och ska älska sina barn för alltid -utan undantag, och lika mycket om de har fler barn. Det är deras plikt! Du däremot har valmöjligheten, man väljer inte sina föräldrar, man får dem man får varesig man vill eller ej... Utestäng honom ett tag, se om du mår bättre av att hålla honom på avstånd... Jag lider med dig som behöver känna det ständiga behovet av att tassa på tå för honom. Bryt dig lös, om inte annat för din och din familjs skull !! Tänker på dig! kram
Fan Sanna! Jag visste inte att det var så illa:(. Jag känner igen mig i det du skriver på många sätt men jag har ju valt att helt utesluta min mamma ur mitt liv och har inga som helst känslor kvar för henne efter vad hon gjort mig. Det är inte ditt fel och du är verkligen en underbar människa på alla sätt. Det räckte med det lilla jag såg härom veckan för att förstå att han har allvarliga problem som INTE DU är orsak till. Däremot kan man ju ibland undra vad ens föräldrar har orsakat barnen med sina sjuka beteenden. Jag undrar ofta varför jag har reagerar på olika sätt och ibland har det jobbigt i relationer. Kan det bero på att man haft en otrygg bandom där man inte vet från dag till dag eller rättare sagt minut till minut vilket humör ens förälder är på? Du kan iaf vara glad för att du har en underbar mamma som förmodligen inte haft det lätt. Massor av kramar till dig Sanna.
jag kommer vara lite "off" från bloggen några dagar och ville bara passa på attt önska dig trevlig midsommar innan jag glömmer det =) KRAM !!!
Hoppas ni haft en supermysig midsommar !! kram
jag gillar både galenskap och spontanitet !! och hur ska man egentligen kunna träffa nya gånger om man inte "hittar" varandra någonstans och sedan har ett första möte ?
Kommer ni förbi karlstad bjuder jag gärna på fika i någon park ! ;)
Ha en riktigt skön dag i solen. kram
Sv: Hej, Ja jag ska göra den 3:e i läppen om någon månad. :)
Tack detsamma. :)
