Silverliv

På morgonen står hon där. Den blivande maskinisten, stjärnan, frostingen på cupcaken... Man borde tro att hon ska avge ett sken av positivitet, lycka och charm! Att det formligen ska sprudla av intelligens blandat av en makalös streetsmarthet som ger hennes redan tuffa och vackra utseénde en ännu bättre vy! Styrka kombinerat med smidighet och en fingerfärdighet som kan ratta vilka spakar som helst... Varje morgon står hon glatt och väntar på att instruktören hon samåker med ska dyka upp! Pigg, vaken, underbar och alert!

Besvikelsen är stor...

För klockan är 6.30 på morgonen och istället för ovanstående möts vi av en halvsovande baglady med tovigt hår på ända. Med en fimpe i munnen försöker hon kombinera handrörelsen för att Statoilkaffet ska hamna i mun och inte på tröjan. Som dessutom är den mer vanliga synen av kaffe på henne. Ofta glöms också fimpen i munnen bort vid lyckat kaffeintag. Hela hennes sätt att röra sig och föra sig påminner starkt om en gravt alkoholiserad före detta sjöman som ständigt gungar på havet i sin båt. I ett försök av ögonkontakt får man se mer av hennes håriga huvud än ansikte och om hon mot all förmodan får kraft i nacken så är det stört omöjligt att ens se att hon har ögon...

Tacksamheten när man ser den bekanta silvriga volvon ägd av hennes instruktör som hon samåker med är stor. Det sista man ser av henne är när hon snubblande och vacklande tar sig in i bilen och det sista man hör är hennes grymtande svar efter instruktörens pigga godmorgon.

OBS! Ovanovanstående brukar starkt dyka upp vid ca 9.00!

Hemma utan några av mina höns, hissen har stannat och mitt hus är inte rött.



Detta är maskinen jag kör och delar med en annan elev, dvs, Nisse... Vi ska flytta hela matjordshögen en bra bit kan jag säga! Det är inte jag som kör på denna bild.

Nu, koppla av. Är vansinnigt trött idag...

Over and out

//Sanna, er mat i jorden...