När huvudet säger ja och kroppen säger nej...

Vissa dagar, de flesta dagar på sistone har varit på ett sätt fruktansvärda. Jag vill så gärna, såååå gärna få ordning här hemma. Trivs inte alls när det är rörigt. Viljan finns att ta tag i det, men viljan har inte mer talan än svackan jag tillfälligt har hamnat i... Låt mig presentera huvudkomponenterna i denna röriga värld som pågår i Silverflikkans arma hjärna.

Viljan: Hon är stark och krävande och kämpar hela tiden för att få de andra komponenterna med sig.

Motivationen: Han har som vanligt försvunnit för att vara borta på obestämd tid. Han har en tendens att göra det vid problem.

Lusten: Hon har för tillfället gått och blivit sjuk, vilket hon är ofta.

Där syns redan nu vad som är felet! Viljan måste kämpa mot frånvarande motivation och en sjuk lust. Det är ju dödsdömt från början! Idag försökte jag desperat att vila en ynka stund innan jag skulle ge mig in i fighten med viljan och det gick käpprätt åt helvete! Ingen kan väl vila när tankarna har fest i ens hjärna? Och då menar jag inte en trevlig liten sammankomst utan ett hejdundrande party som man olovligt brukade ha när man hade föräldrafritt! 

Och än slank hon dit och än slank hon hit.

Diket.
I diket är det tråkigt att vara och där finns inget att göra. Jo, en sak, man kan ju titta på alla bilar och all aktivitet uppe på vägen? Kanske önska sig dit men inte orka kravla hela vägen upp. Inte idag, vet inte vilken dag, vet inte när heller.

Trasiga naglar och en orolig själ.
Jag pillar på mina naglar när jag är nervös, orolig, behöver lugna mig, inte mår bra, inte har alla hönsen hemma. Mina naglar är trasiga och min själ är orolig och förvirrad. Mest är jag orolig över min brist att ta tag i saker just nu.

Efter regn så kommer solsken? Jag hoppas det, jag hoppas verkligen det...


Fångst i Fagerstrand, Norge 2009

Igår var jag hemma hos en vän på förmiddagen, vi lastade in ved och ungarna lekte. Lite kaffe på det och sen bar det av hemåt. Satt vid datorn, pratade med min älskling på msn och myste lite med Bella.
Sen iväg igen, men denna gången var det min käre granne som fick äran av mitt besök! Där inne blev det massor med mys och gos med mosters lilla älskling! Ja, ja, jag är ju inte biologisk moster, men vad gör det? Han har ingen annan moster så den titeln blev jag utnämnd till! Jag är även hans gudmor! Hans morfar var snäll nog att ta bilder så att jag kunde visa det här för er!=)

Älskade unge!<3


Mosters lilla kärlek!<3

Wohooo! Igår var det Tre Kronors premiärmatch i VM mot Norge! Vi vann såklart, men svenskarna var en aning lata, eller, ja antagligen bekväma. Men inte klaga för mycket! Det gick ju hem ändå!

Denna veckan ska jag få min nya mobiltelefon, yippiekayey! *längtar*

Usch, jag måste gå och göra vid mig nu. Hundarna ska ut och jag måste in till stan för att köpa cigaretter. Har i skrivande tillfälle inga.=( Oj, nuuu blev allt jobbigt! *suck*

Tänker från och med nu lägga in en CD (countdown) i avslutningen på mina blogginlägg! Så här kommer det att se ut!

CD 12- Dagar kvar tills min älskling kommer hem igen!=)
CD 31- Dagar kvar tills det härliga sommarlovet börjar!=)

Over and out

//Sanna, ert D i epressionen...

Kommentarer
Postat av: Fröken M

hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete ! Sätt på dig skygglappar och skjut på städningen tills lusten faller på ! ha en riktigt bra dag ! kram

2010-05-10 @ 11:07:25
URL: http://www.metrobloggen.se/michaelaj
Postat av: molle

Gör ont i mej att läsa att du är deppad,men jag förstår dej. Alla i familjen är ju inte hemma. Man blir inte hel och har inte all ork o lust när det är någon som fattas. Ta dej tid att sörja ,gumman. Det får du lov. Om barnen märker det var ärlig mot dom.dom saknar sin pappa oxå.Tråkigt med din mormor och morfar.Vet hur det känns.Livet är inte alltid en dans på rosor det vet alla . Gråt,slå på en kudde sprka på nåt,ja inte katterna förstås. Vill du inte att alla ska läsa. Skriv ner dina negativa känslor på vanligt papper eller nåt. Det gjorde jag när det var som svårast efter Det som hände med Emelie. Förstår dej mycket väl ,gumman. Barnen lyfter upp allt och dom har gjort och gör mej stark.Precis som jag tror att dina barn oxå gör med dej. Kramar om :)

2010-05-10 @ 11:37:26
URL: http://mollelife.blogg.se/

Skicka ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0