I ett land mittemellan, vid gränsen sisådär...
Sjukt, hur allt ändrar sig så fort? Varför slänger jag almanackor hela tiden? Jag slängde nyss en! Ett ark kvar, ett ark fyllt av datum som kommer att raderas ett efter ett i en rasande fart... Och när datumen är slut, då har ännu ett år gått. Ett år som sprang mig förbi utan att jag uppskattade det till fullo.
Jag har varit och är sjuk och för ett tag sen så nådde jag botten. Och bloggen försvann den med. Den och alla andras bloggar. Jag fick kämpa som en jävla idiot för att nå till detta ´sväva halvt över golvet´-stadiet där jag är nu. När HAN var hemma så byggdes jag upp lite, lite hela tiden för att till slut nå ett någorlunda välmående. Nu är han åter borta från mig och denna gången längre än vanligt. Nu får jag anstränga mig för att hålla huvudet över ytan. Anstränga mig för att hitta små korn av lycka att leva på, små fragment av saker som kan göra mig aningen glad. Tänk vad häftigt det hade varit att ha riktiga vänner vid såna här tillfällen? Under tiden jag försökte bli lite bättre så hade jag hjälp av en musiker, Daniel Adams-Ray... Och varje dag gick jag omkring med hörlurar med hans musik i och försvann från världen. Skrev en text om det som jag faktiskt tänkte publicera här. Med risk för att bli sågad.
Jag har en bit kvar att kämpa, men ibland är det svårt att vara själv.
Det som inte dödar, det stärker, mina damer och herrar, låt mig presentera:
Hulkwoman 2010 årsmodell...
Ps. Det kommer bilder senare när jag har pallat föra över dem till datorn...
//Sanna, er fläck på kragen...
Jag har varit och är sjuk och för ett tag sen så nådde jag botten. Och bloggen försvann den med. Den och alla andras bloggar. Jag fick kämpa som en jävla idiot för att nå till detta ´sväva halvt över golvet´-stadiet där jag är nu. När HAN var hemma så byggdes jag upp lite, lite hela tiden för att till slut nå ett någorlunda välmående. Nu är han åter borta från mig och denna gången längre än vanligt. Nu får jag anstränga mig för att hålla huvudet över ytan. Anstränga mig för att hitta små korn av lycka att leva på, små fragment av saker som kan göra mig aningen glad. Tänk vad häftigt det hade varit att ha riktiga vänner vid såna här tillfällen? Under tiden jag försökte bli lite bättre så hade jag hjälp av en musiker, Daniel Adams-Ray... Och varje dag gick jag omkring med hörlurar med hans musik i och försvann från världen. Skrev en text om det som jag faktiskt tänkte publicera här. Med risk för att bli sågad.
Med dig i mina öron går jag stolt, en starkare jag
dina ord i mitt hjärta, min lag
Känslornas ordlista i definition
en bomb en explosion
en svallande passion
Med dig i mina öron går jag rak, en värdigare jag
ditt sinne som smeker, tar tag
ett liv en värld
en brinnande härd
Vi går ensamma, starka och vackra
ingen kommer åt oss
kommer aldrig att vackla
kommer aldrig att vilja loss
vi är för varandra, andas åt varandra
i vår bubbla existerar inga andra.
I skenet av lycka, i vardagen
du ger mig styrkan att vara
tar mig genom dagen
i en trasig Svenssonskara...
Jag har en bit kvar att kämpa, men ibland är det svårt att vara själv.
Det som inte dödar, det stärker, mina damer och herrar, låt mig presentera:
Hulkwoman 2010 årsmodell...
Ps. Det kommer bilder senare när jag har pallat föra över dem till datorn...
//Sanna, er fläck på kragen...
Kommentarer
Postat av: Fröken M
Jag finns alltid bara några tangent tryckningar bort - glöm aldrig det !! kramar
Postat av: Emma
Jag förstår precis vad du vad du menar. Vi får helt enkelt göra 2011 till ett bättre år. kram
Trackback
